Nu mera går mina ungar på camp 7 timmar om dagen, så mina 11-timmars-pass har förvandlats till ett glidarjobb. Frukost på morgonen, middag på eftermiddagen, sedan checkar jag ut. Idag hamnade även mathandling på schemat, då ena hunden bestämde sig för att käka upp allt vårt bröd. Svårt att göra peanut butter and jelly sandwiches utan bröd förstår ni. Och utan det blir det ingen lunch till ungarna. 

 

Under min lediga tid var tanken att jag skulle drömma mig tillbaka till gymnasietiden och skriva klart en uppsats som behöver vara klar nästa vecka. Ska ta en weekend class i New York då och bli av med 3 credits. Men för att detta ska kunna hända måste jag skriva hela 10 sidor ordbajs. Inte min starkaste sida. Istället låg jag ute vid poolen och solade i några timmar. Jättenice tänker ni, men pumpen till poolen har gått sönder och våra döda insekter som vanligtvis flyter runt där har konkurerats ut av en massa alger. Så nu är vattnet lika grönt som gräsmattan och skulle kunna liknas vid en rutten damm. 

 

När jag slutade för dagen drog jag på mig mina träningskläder och gick ut på en power walk. Inte illa med både det och hundpromenad på samma dag inte. Fick lite ångest när jag insåg att mina träningsskor inte använts dem senaste tre månaderna. Funkar inte riktigt tillsammans med mitt konstanta godisätande. Kommer komma hem med diabetes, fetma och utan tänder. Be prepared.

 

Imorgon ska jag träffa nya tjejen i Klaudias familj igen. Hoppas på att tycka om henne lite mer denna gången, då nästan alla mina närmaste vänner här i trakterna lämnat Massachusetts för rematchar och förlängningar. Den gråa sidan av au pair-livet. Nu - tillbaka till uppsatsen.