Four Classes Down

Möjligheten att faktiskt kunna räkna ner innan man knappt ens börjat är fantastisk. Kom hem från min fjärde class på Harvard för ett tag sedan och nu är det verkligen bara 9 veckor kvar. Ser ljuset i tunneln! Trots alla läxor som ligger i vägen.


Även denna lektionen gick helt okej om man bortser från slutet, då jag i 20 minuter endast ägnade mig åt att kväva skrattattack efter skrattattack. Alla är nämligen inte så bra på engelska i min klass (fråga mig inte hur vi kunde hamna i samma grupp) och för en utav killarna gick det bara inte idag. Så där satt vi, mitt under ett seminarium, men honom malandes på fram och tillbaka i tjugo minuter utan att lyckas få fram vad han ville säga, och med hälften av klassen kämpandes för att inte lägga sig ner på golvet och skratta. Till och med läraren. Ibland är det synd att det är Harvard man går på och inte en förskola.

 

Since Last Time

Här får ni en väldigt snabb snabbgenomgång om vad jag sysslat med senaste tiden. Det stör er och det stör mig att bilderna blev i olika storlek, men inte så mycket att göra åt då klockan är sent. 
 
 
I början av september månad tog jag mitt sista dopp i ponden, precis utanför vårt område. Hittade en sköldpadda som var i samma storlek som min tumme. Visste inte att de kunde vara så små?
 
 
 
Min värdmamma bjöd med mig till en "The Hunger Games"-fest som hennes väninna anordnat. Aldrig varit med om något så seriöst och välförberett innan. Men shit vad kul det är när folk anstränger sig. Fick även sett filmen en andra gång. 
 
 
Rachel började kindergarten! Min lilla fyraåring är helt plötsligt fem och går i skolan. Va?
 
 
Var på svensk kräftskiva där det bjöds på allt annat än kräftor! Ahlgrens-bilarna och kokosbollarna försvann ner i min jublande mage rätt fort kan jag säga.
 
 
 
Radiokanalen Mix 104 anordnade en gratiskonsert inne i Boston, där jag bänkade mig med mina vänner och fick lyssna på Andy Grammer, Train och Gavin Degraw.
 
 
Träffade nya människor över grattiskaffe på starbucks. 
 
 
 
 
Firade Freddys 19 årsdag tillsammans med Linda och Marie, samtidigt som jag smällde i min min första hummer någonsin och sög i mig heliumballonger.
 
 
 
 
Var på en så kallad Disco Cruise i Boston Harbour med ett hundratal andra au pairer. Efteråt bjöds det på efterfest med en helt okej utsikt. 
 
 
Har hängt en jäkla massa med min nyfunna tyska vän Lilly.
 
 
 
Och sist men inte minst har jag varit på mexikanar/colombian-house party tillsammans med Lilly, Ola och deras vänner. 
 
 
 

Tjaba Tjena Hallå

..VI SÄGER SÅ! 
 
Kändes dags att komma med en lägesuppdatering här igen, efter en si sådär 10 dagar sedan sist. Alltså, hur dålig är jag? Men till mitt försvar (innan ni klagar) så har jag precis kommit hem från... Bam bam baaaaaam; min tredje class på Harvard! Även om jag vid vissa stunder kommer på mig själv att tycka att delar av kursen faktiskt är lite intressanta, så är det fan den värsta kurs jag läst i hela mitt liv. Matte C, I miss yooooou. Här gick jag och trodde mig ha signat upp för en helt okej normal engelskakurs, typ camebridge-engelskan som man kunde läsa på vissa gymnasium. MEN NEHE NI! Här snackar vi historia, ekonomi och politik PÅ ENGELSKA! Alla mina favoritämnen samlade i en och samma kurs. Inte. Att man dessutom får lika mycket läxor att göra klart på två dagar som man fick på tre veckor i gymnasiet (ja, jag läste estet) gör mig bara ännu mer motiverad! INTE. Spenderar halva måndagen åt att (figurera ut ville jag skriva nu) klura ut i vilken ände jag ska börja. Kanske att skriva om filosoferna eller ekonomin i EU, eller varför inte börja på den 400 sidors långa boken som ska vara utläst om två veckor?
 
Så där har ni ursäkten och anledningen till min frånvaro här i lilla blöggen, samt att ni just läst hur alla mina måndagar, tisdagar, onsdagar och torsdagar ser ut (vägrade att blanda in helgen i det hela). MEN jag lever OCH nu är det bara 19 lektioner kvar. WEHO. 
 
Tänkte även säga att jag absolut inte har glömt av min cali-resa eller vad jag har gjort under dem senaste helgerna som min blogg varit död. Förlåt igen. Men just nu spenderas all tid bortom plugg, jobb och dator åt att faktiskt ha någon form av liv här. Det är svårt, men det går. På helgerna. Haha, alltså jag orkar inte. Ska iallafall bättra mig och uppdatera oftare än var tionde dag. Promise.
 
Massa läxor och mitt fantastiskt fina block

Lobster Party

Knäckte min första hummer någonsin idag (!!!), samtidigt som vi firade Freddys födelsedag. Smakade faktiskt rätt bra, även om jag gillar kräftor mer. Imorgon väntar en båtkryssning i Boston som jag och Linda ska vila upp oss inför nu. Godnatt!

Hair Color

Igår drog jag tummen ur röva för att göra vad jag borde gjort för flera, flera månader sedan. Gå till frisören. När Sandra var här i juni klippte hon av ett par centimeter, men bortsett från det hade inte mitt hår sett en sax sedan november förra året. Ni kan ju tänka er vilket svall jag hade ute i topparna. Inte. 
 
Hur som haver lyckades jag googla fram ett ställe här i närheten som verkade bra och åkte dit. Gick ut med ett 5 centimeter kortare hår, som hon färgat ljusare när jag ville ha det mörkare. Dessutom var slingorna så tjocka att mitt hår var randigt. Så imorse åkte en arg Alex tillbaka för att få det omgjort av en annan frisör, som ville ha betalt. Men jag vägrade såklart. Slutade med ägaren kom ner och bokade in en tid med samma frisör jag hade dagen innan, 4 timmar senare. Ännu mer arg Alex.
 
Kommer dit vid uppgjord tid, men tror ni hon är där? Nej. Istället dyker hon upp 40 minuter senare. Skitsur Alex. Tyvärr var det en trevlig frisör, så när hon väl dykt upp kunde jag inte vara bitter längre. Andra gången gillt blev det för hennes del, då jag nu sitter här med mörkare, orandigt hår. Där emot inte blont längre, utan brunt. Alltså, ta mitt råd och gör inget mer än att toppa håret i det här landet.
 
 
 

Paket

Detta landade i brevlådan idag! En vecka efter att mina kära föräldrar konstaterat att det försvunnit i posten. Ni förstår inte hur glad jag blev över bearnaisesåsen! Godiset också såklart (redan svalt hälften), men man får så himla konstiga cravings här borta. Såsen och potatis står typ högst upp på min matönskelista just nu. Eh, åt jag någonsin det hemma?
 
 

Goodbyes

Imorse körde jag Julie till tåget och fick krama ännu en vän hejdå. Det är verkligen värsta sidan av livet här borta. Man kan ha dåliga dagar, ibland riktiga skitdagar, men det är inget emot när ens vänner lämnar landet en efter en. Har haft Julie 12 minuter bort sedan jag kom hit, nu är hon helt plötsligt nästan 12 timmar bort. Inte alls kul.
 

Mot NYC

RSS 2.0