Hurricane Sandy
Nu ska jag droppa en MEGABOMB här, även om det väl inte är någon direkt nyhet längre. Alla presidentvalsreklamerna som tagit över var enda radiostation här i Amerikat blandas numera ut med nyheter om "Sandy". Min allra första, livs levande, orkan är nämligen påväg hitåt. Tydligen är Massachusetts återigen i rödzonen och tydligen är det den värsta orkanen på 10 år. Låter väl trevligt?
Har redan börjat blåsa mer än naturligt, men jag tror inte den skulle slå till förrän om ett dygn. Där emot är skolorna stängda och folk uppmanas att stanna inomhus och hemma från sina jobb, samt att plocka in alla föremål som kan tänkas blåsa iväg. Hoppas att bilen står kvar. Blev även uppmanad om att åka och tanka bilen, då bensinstationerna kan tänkas stängas ner. KAOS.
Jag sitter här och korsar mina fingrar för att vi ska få behålla ström och värme, men med största sannorlikhet kommer vi förlora båda. Men så länge huset står kvar så ska vi väl vara glada. Jag tror dock inte riktigt på galenskapet förrän jag ser det med egna ögon. Har lite svårt att tro att Sandy skulle slå sig in här bland alla träd. Men det återstår att se.
Halloween II
I fredags förmiddag klev jag och Lilly i våra unicorn-dräkter och promenerade över till mina grannar som hade halloweenfest. Temat var Harry Potter, så hela huset såg ut som Hogwarts. Som om inte det vore nog följde även mat och dryck temat. Till och med butter beer serverades.
Fest nummer två var Cultural Cares egna halloweenfest och även mitt LCC-möte, som ägde rum i Natick. Tackar mina förhastade slutsatser för att jag faktiskt köpte biljetter dit, då jag fått för mig att riktiga halloween firades en vecka senare. Annars hade jag antagligen avstått. Men ärligt talat så var det faktiskt skitroligt. Alltid himla uppskattat att springa på folk man känner på fester här.
Vid 11-tiden åkte vi vidare till Lillys vän i Boston och lämnade av lite saker, innan vi tog en taxi till en proppfull fest i Cambridge. Där hann vi inte vara i mycket mer än en och en halv timma innan polisen kom och avslutade det hela. Hallå, lite kul ska man väl ändå få ha på halloween? Så vi tog en taxi tillbaka till South End där vi avslutade kvällen.
Idag var vi uppe redan klockan 8 och två timmar senare satt jag med fem tyskar på tåget mot Salem. En stad ungefär en halvtimma norr om Boston, som har någon form av häxhistoria bakom sig. Var Haunted Houses och souvenirstånd med häxhattar så långt ögat kunde nå. Där mötte vi även upp Mikaela innan vi intog kön till Frankensteinhuset. MY GOD, vad jag dog där inne. Skrek, blundade och försökte gömma mig om vart annat, ända tills vi kom fram till utgången där vi sprang för glatta livet och kastade oss ut genom dörren. Haha, måste ha sett så jäkla töntigt ut, men det var fan inte nådigt läskigt där inne alltså. Värsta var när de smög upp bakifrån och gjorde massa läskiga ljud precis vid örat. Önskar att jag hade oss på film.
Där efter gick vi in i ytterligare ett Haunted House, men det var inte alls lika läskigt. Det betyder inte att vi inte skrek, men det första var så fruktansvärt att inget kunde mätas med det. Därefter tog vi oss tillbaka mot tågstationen och åkte till Boston. Där gick alla skiljda vägar förutom jag och Lilly som stannade kvar och åt middag, innan det var dags att åka hemåt.
Halloween
Halloween-helgen har startat! Tre fester står på schemat och jag och Lilly springer där emellan som Unicorns.
October 18
Om mindre än 12 timmar befinner jag mig någonstans på bilden nedan, vinkades till Obama. Får se om han bjuder in oss på trerätters eller inte. Imorgon morgon klockan 7 drar vi nämligen iväg till Logan Airport och styr planet mot Washington DC!
Utomhusfika
Lämnade plugget för bagels, donuts och kaffe på Dunkin. Tänka sig att man kan sitta ute och äta när vi till och med passerat mitten av oktober. Varmt är det också. Både mamma och pappa har dragit av sig tjocktröjorna. Bara så ni vet.
-
Ikväll ska vi antagligen ut och käka på en restaurang här i staden som jag har velat gå till i över 8 månader. Nästan bucket list på den, haha. Och imorgon bär det av till Boston för en heldag där, innan min class på Harvard. Snälla plugg, ta slut någon gång.
-
Seattle
De sista dagarna av min augustisemester spenderades i den fina staden Seattle, efter en kaotisk sista morgon i LA. På torsdagen hade vi ringt shuttle-företaget och beställt en bil som skulle hämta upp oss klockan 6 på morgonen för att köra oss till flygplatsen. På morgonen vaknar jag dock inte utav ett alarm, utan av att Nadja rycker i mig och skriker "FUUUUUUUCK ALEX, our plane is leaving in half an hour!!!". Tittar på klockan, och mycket riktigt har den redan slagit 8.30. Mitt i all panik tycker jag mig få en brilljant idé och går iväg för att boka nya biljetter. Bara det att de kostar $300. Styck. Börjar diskutera om vi ska stanna kvar i LA, men då jag redan har min Bostonbiljett bokad och betald från Seattle beslutar vi oss för att ringa shuttlen igen och åka till flygplatsen utan några nya biljetter.
Väl där får vi stå i kö i säkert en halvtimma, för att sedan komma fram helt uppgivna till en otroligt förstående man. Inte slapp vi bara köpa nya biljetter, utan vi slapp även mellanlandningen i SF. För endast $25. Kan inte ge nog med cred till det flygbolaget alltså. (Bara för det minns jag inte vilket det var). Snacka om service!
DAG 7
Så ett par timmar senare än beräknat, men ack så mycket gladare, landar vi i Seattle. Rullar iväg med våra väskor i riktning mot hostlet, där vi checkar in och sedan ger oss ut för att äta frukost. Halvvägs till middagstid. Inte mycket senare går vi för att möta upp Anna och två av hennes vänner Sandra och Amanda, för en liten promenad runtomkring downtown. Anna och jag träffades på landvetter i januari och spenderade sedan tiden på training school tillsammans, innan vi åkte till helt olika delar i landet. Måste bara tillägga hur liten världen ändå är, då det visade sig att Annas ena kompis kände Emma och den andra kände Linda.
Senare fram mot kvällen letade vi upp en restaurang för att äta middag. Tror vi kan ha hittat en av dem finaste i Seattle, så vi fick belata där efter. När vi slukat maten skildes vi åt för dagen. Jag och Nadja gick tillbaka till hostlet för att ta igen lite välförtjänt sömn, och de andra åkte hem till sig.
DAG 8
Eftersom nästan hela fredagen försvann iväg så blev lördagen vår enda riktiga sightseeing-dag. Anna och hennes vänner hade lovat oss en guidad tur, men innan vi mötte upp dem tog vi oss själva bort till Space needlen för att åka upp och titta på utsikten. I kön träffade vi en jättetrevlig familj från Sydafrika vars barn hade samma namn som mina värdbarn och deras ena kusin. Himla komiskt tyckte jag. Blev även bjudna till Johannisburg för att hälsa på dem, så vi får väl se om vi hittar dit någon gång i livet, haha.
Efter en runda där uppe tog vi oss sedan ner och tillbaka mot hostlet där vi skulle möta Anna och co för att åka häst och vagn. Närmaste jag kommit till att rida i det här landet. Vi alla ville spöa skiten ur gubben som styrde, då han malde på konstant om sitt liv och sina upplevelser i Seattle, medans vi bara ville prata med varandra.
Där efter promenerade vi bort mot tuggummiväggen, som var en av två saker jag ville se. Space needlen var den första. På vägen dit sprang vi även förbi världens första Starbucks, men kön var för lång för att gå in. Sedan tog vi en sväng igenom Public Market, innan vi slutligen kom fram till väggen. Det var, precis som namnet utger, en vägg fylld med tuggummin. Vem kommer på tanken? Så himla äckligt. Men när jag väl kommit över min fruktansvärda bacillskräck som flög på mig, tryckte dock även jag upp ett tuggummi på väggen. Sedan tog vi en sista runda längs vattnet innan vi skiljdes åt igen.
Fram mot kvällen hade jag och Nadja planerat utgång, men bestämde oss i sista sekund för en lugns sista kväll istället. Köpte chips och hängde i lobbyn, innan vi gick för att packa väskorna och skalla våra kuddar.
DAG 9
Resan kom till sitt slut och det var dags för oss att åka tillbaka till flygplatsen för att sedan återigen gå skiljda vägar. Tänk att 9 dagar kan gå så himla fort. Planet lämnade Seattle vid 11.30 och 6 timmar senare + 3 timmars tidsskillnad var jag tillbaka hemma i Boston igen.
Update
Igår korsade vi gränsen till Kanada och Niagarafallen. Så himla häftigt är det här. Och utsikten från hotellrummet går inte att klaga på.
Los Angeles
DAG 4
Under natten mellan måndag och tisdag la vi oss ner i varsitt bussäte, för en 6 timmars lång resa ner till LA. Hade skyhöga planer om att vår enda sömn den natten skulle vara på bussen, för att kunna göra Walk of Fame tidigt på morgonen innan alla kommit ut på gatan, och sedan åka bort till Universal Studios vid öppning. Gissa hur det gick med en sömntuta som mig inblandad? Haha just det, det gick inte alls. Vaknade säkert hundra gånger av att jag höll på att ramla ner på golvet när bussen bromsade, och efter alldeles för lite sömn la vi oss och sov direkt efter att ha checkat in på hostlet.
Vid 11-tiden väcktes jag av en skitsur Nadja som ville varit på Universal en timma tidigare, eftersom det blir smockfullt direkt. Men efter lite övertalning och frukost var vi påväg ändå. Kön in var lång, men eftersom vi redan hade köpt biljetter fick vi smita före.
Väl där inne begav vi oss direkt till den nya Transformers-attraktionen, då kön tydligen alltid brukade bli jättelång fram mot eftermiddagen. I can see why. Det var en liten 3D-bergochdalbana som var hur bra gjort som helst. Alla som befinner sig inne i nöjesparken MÅSTE åka den. Sedan gick vi bort till andra sidan parken och ställde oss i kö för att åka på guidad tur runt inspelningsplatserna. Fick se väldigt mycket jag kände igen, samt väldigt mycket jag inte kände igen. Men det mesta var häftigt! Under tiden vi åkte runt höll de på att spela in ett NAVY CIS-avsnitt, som vi tyvärr inte såg någonting av. Dessutom gjorde det att vi missade hela NYC-delen på turen också. En bra anledning till att åka tillbaka.
Resten av dagen spenderades åt att åka så många attraktioner vi bara kunde. Förutom Transformers tyckte jag även att Jurassic Park var grym, om man vill bli blöt. Det var nämligen helt omöjligt att undvika. Haha, alltså läs OMÖJLIGT. Åkte igenom vattenfall efter vattenfall och blev spottade på av dinosaurier, för att sedan avsluta med ett stup rätt ner i vattnet.
På kvällen tog vi oss bort till en nattklubb som hette Hyde om jag minns rätt, tillsammans med tre schweiziska tjejer. Dansade där ett tag tills vi insåg att kvällen inte blev mycket roligare än så, då stället verkligen sög, så det blev en tidig kväll för vår del.
Nadja och jag utanför Universal Studios
The Simpsoooons
På turen med filminspelningsplatserna
Hajen
Wisteria Lane - Susans hus
Gabrielles hus
Från Psyco
Helt okej utsikt hade man där innefrån också
DAY 5
Andra dagen i LA var vi nästan uppe med tuppen för att skriva upp oss på två olika turer runt om i staden. En som gick till Hollywood Hills, Beverly Hills samt lite annat, och en som gick upp till Hollywoodskylten. Började med den förstnämnda och intog baksätet i en liten minibuss utan tak. Först bar det av upp på ett berg där man hade jättefin utsikt över downtown LA + att man kunde se Hollywoodskylten på låååååångt håll. Sedan åkte vi runt ett bra tag bland bergen i Hollywood Hills och fick se så många kändishus att jag tillslut bara mindes fyra.
När vi kommit ut ur HH åkte vi direkt in i Beverly Hills istället, som verkligen var den perfekta staden. Perfekt planterade palmträd, inte ett hål i asfalten, inte en enda liten bit skräp på gatan och husen var fläckfria. Därefter körde vi in till rikemansshoppingstället, där affärena tydligen stängs ner så fort en kändis vill shoppa, för att de ska få hela butiken för sig själva. Varför händer aldrig det när jag är ute och köper kläder? Åkte även förbi, vad som sas vara, världens dyraste bil.
Tur nummer två ägde rum efter lunch och med den åkte även 5 andra från samma hostel. En kille som jobbade där tog med oss i sin bil och brummade upp mot berget, för att sedan fortsätta till fots. Tillskillnad från SF så var LA dövarmt, och hajka i det var lika oskönt som ni tänker er. Även om jag inte borde klaga på sol och värme. Cirkus 20 minuter senare var vi iallafall på plats, stirrandes på skylten med downtown bakom oss. Tjena vilket coolt ställe ändå. Ville stanna där föralltid. Dock hade vi smitit in på privatägd mark, så det var dessvärre inte möjligt.
Väl tillbaka vid hostlet tog jag och Nadja oss en snabb shoppingrunda, innan vi mötte upp Julia och Matt (två från hostlet) för en middag på Hard Rock Cafe. Där smällde jag i mig en efterlängtad köttbit för närmare 200 kronor. Vad gör man inte för en saftig stek? Sedan gjorde vi oss iordning för en kväll med beer pong och biljard, för att senare bege oss ner till en bar på gatan för att sjunga karaoke. Hade skitkul tills alla började balla ur och betala för att få sina låtar spelade först. Då lämnade vi baren och mötte upp Sanna, Sofia och Johanna för lite nattamat istället, innan vi dök ner i sängarna.
Downtown LA
Ser ni den pyttepyttelilla Hollywoodskylten där uppe på berget?
Gwen Stefanis hus till vänster
Jessica Simpsons hus
Paris Hiltons hus, samt tre kändisars till
Madonnas hus
Ett av dem perfekta husen i Beverly Hills
Världens dyraste bil
The Hollywood Sign
Hela gänget uppe
Julia och jag
DAG 6
Vår sista heldag spenderades runt om Santa Monica och nere vid Venice Beach, där Matt badade medans jag och Nadja tittade på. Doppade knappt ens tårna, då vattnet var så olidligt jävla kallt. Till stranden kom även Amanda från min gamla gymnasieklass, tillsammans med sin vän. De pluggar på Santa Monica College, och eftersom Amanda flydde landet direkt efter studenten förra året hade jag inte träffat henne på över ett år. Mucho trevligt.
Innan det var dags att återigen ta farväl på obestämd tid, åkte vi in till själva Santa Monica för en otroligt sen lunch och lite shopping. Sedan styrde bussen tillbaka mot hostlet och vi gjorde oss iordning för ytterligare en natt ute. Denna kväll slutade för en gångs skull upp på ett grymt ställe, vid namn Supper Club. Jättestort och vitt, med rosa belysning. Där emot kom inte kvällen till sitt slut förrän lite väl sent, vilket gjorde att morgondagen började i ka-ta-strof...............
Nadja på Venice beach
Matt dödar sig själv
Vid enda stjärnan vi orkade ta kort med
October 10
Från något helt förjävligt, till något helt fantastiskt. Gissa vilka som kommer och knackar på min dörr om bara en timma? MAMMA OCH PAPPA. Äntligen är de här!
Hejdå Bästis
La precis på telefonen efter ett tredje hejdå och ett sista samtal med älskade Linda, som hoppar på planet hem om bara några timmar. Hem till Sverige, hem till en annan tidszon, hem till 12 timmar här ifrån. Linda, som jag träffade nästan direkt efter att jag kommit hit och som jag har haft vid min sida sedan dess. Tänk att man kan komma så nära varann på bara åtta månader.
Även om jag faktiskt har sagt hejdå till väldigt många utav mina vänner jag haft här så blir det aldrig lättare. Sad, but true. Aldrig har mina tårkanaler tömts som denna gång. Kan inte förstå att du ska åka, och kan inte förstå att jag inte får träffa dig förrän nästa sommar. Om nästan ett år. Älskar dig Findus.
October 5
Sitter just nu ute i 26 graders värme och smäller i mig en cinnamon bun från IKEA. Missade kanelbullens dag igår, så var tvungen att ta igen det, hehe. Båda mina ungar är på playdates, så jag gjorde ett ärende hit åt mina värdföräldrar och lämnade tillbaka två garderobsdörrar. Utan kvitto. Ibland går det bra minsann.
Resten av dagen har spenderats åt halloweendräktsletande med Lilly. Hittade vi något? Nä. Vill vara en unicon, men anar att det kommer bli alldeles för tidskrävande att genomföra. Så, tips någon?
Om en timma ska jag plocka upp barnen mina igen och åka till McDonalds. Sedan ska jag iväg till Cambridge där Lindas hejdåfest äger rum. Alltså Linda, ÅK INTE HEM.
San Francisco
Nu är det nästan två månader sedan jag satte min fot på Kalifornisk mark för första gången och med risk för att det här aldrig kommer komma upp om jag inte tar tag i det nu, så kastar jag in en drös bilder till er med inte alls så mycket text jag egentligen vill skriva.
DAG 1
På lördag förmiddag landade mitt plan på San Francisco International Airport, efter en sex timmars lång flygresa. Där möttes jag upp av min saknade Nadja och hennes vän. Hade kramkalas ett tag innan det bar av till hostlet för att lämna av våran packning. Först här förstod jag hur jävla tur det var att jag kastade ett öga på vädret i SF innan jag packade. I Boston hade jag inte haft långbyxor sedan juni och Kalifornien ska ju vara varmt. Men tydligen bytte jag ut 30 grader och sol, mot 15 grader och dimma.
Vi tog oss en liten runda på stan innan vi bestämde oss för att åka och titta på The Golden Gate Bridge, då det klarnade upp lite framåt eftermiddagen. Nadja hade aldrig sett hela bron, då den nästan alltid är delvis täckt i dimma, men just den dagen tittade minsann hela bron fram. Tänka sig att man fick ha lite tur för en gångs skull. Efter tio minuter hade vi dock fått nog allihopa, då vinden var som vilken vinterdag som helst och ingen av oss hade vidare varma kläder på oss. Istället mötte vi upp lite fler av Nadjas kompisar i downtown och åt middag, innan vi gjorde oss iordning för kvällen. Komiskt nog fastnade vi på hostlet där vi spelade beer pong och dansade hela natten lång. Fanns nämligen en liten "nattklubb" i källaren, där iprincip hela hostlet hängde. Rekommenderar verkligen SF International Hostel om någon ska dit.
DAG 2
Andra dagen var vi uppe inte mycket senare än tuppen för att åka ut till Alcatraz. Brukar inte vara så mycket för att titta på saker (typ som när jag var i Paris och tvingades gå runt och titta på alla möjliga olika konstiga byggnader som gjorde att jag inte tycker om den staden) men detta var fan coolt alltså. Hade dessutom laddat upp med tre lager tröjor + två linnen under det, så jag överlevde kylan. (Förstår fortfarande inte hur det kunde vara så sjuuuukt kallt).
Först satte de oss framför en introduktionsfilm, sedan fick man varsitt headset som guidade oss runt hela ön. Den började inne i själva fängelset där fick se alla möjliga olika sorters celler. Vissa med inredning och dekorationer, vissa med ingenting alls. Blev även inlåsta i en isoleringscell i någon minut, där det verkligen var helt kolsvart och knäpptyst. Även varmare än i resten av fängelset. Skönt om man ville sova med andra ord, haha. Gick runt i alla cellgångar, tittade på utegården, gick igenom matsalen osv.
Efter väldigt många timmar där åkte vi tillbaka till fastlandet för att äta middag och kolla på sälar vid Pier 39. Kul ställe tyckte jag. Som ett litet tivoli på en pir, omringat av alla möjliga sorters restauranger och butiker. Gick man runt hörnet fick man även se ett gäng sälar som låg och stekte på flytbryggorna.
Därefter blandades min sömnbrist med matkoma och jag somnade gott i sängen redan klockan 7, för att sedan bli väckt av Sanna och Sofia när klockan slagit 1. Mina vänner från Sverige hade vägarna förbi på deras road trip och bestämde sig för att svänga in och säga hej, så där ett år sedan senast.
DAG 3
Tredje och sista dagen i den fina men kalla staden SF. Hade ett sista mission att utföra innan det skulle bära av till LA samma kväll, nämligen gå uppför Lombard Street. Ni vet, världens krokigaste gata. På vägen dit skulle vi åka en liten spårvagnsliknande grej som tuffade runt upp och ner för backarna, men efter att blivit förbikörda av säkert tio fulla vagnar hoppade vi in i en taxi istället.
Den här dagen fick vi faktiskt riktigt fint väder, även om två tröjor var mindre än behövligt. Runt hundra bilder senare hade vi tagit oss upp för den lilla backen och då var det dags att åka tillbaka mot hostlet för att hämta våra väskor igen. Denna gången lyckades vi komma på första bästa spårvagnsliknande grej, så fick åkt en sådan också. Svindyr var den. Sedan bar det av med tåget mot Palo Alto, där Nadja skulle skriva ett prov på Stanford University. Under tiden gick jag runt i ett mall och shoppade med en jättetrevlig svensk tjej från hennes LCC-grupp. Sedan bar det av mot San José, där vår buss till LA skulle gå vid midnatt.
To be continuted...
First of October
Oktober?! Va? Känns som jag skrev juni i rubriken senast förra veckan. Men ett år som detta ska man väl inte klaga alltför mycket, då oktober faktiskt betyder mer än bara mörker, regn och kyla. Nu är det faktiskt bara nio dagar tills mamma och pappa kommer hit igen! (Vilket även betyder nio dagar kvar tills Linda drar, men det tänker jag inte tänka på just nu). Elva dagar kvar till Niagarafallen och arton dagar kvar till Washington DC. WEHO.
Vad som mer är fantastiskt roligt med Oktober i USA är att Halloween-dekorationerna flög upp redan sista september, haha. Över en månad innan den faktiska dagen. När jag kom hem efter en helgs festande möttes jag av gravstenar, dödskallar, pumpor, samt ett gigantiskt uppblåsbart spöke på verandan ståendes bredvid en uppblåsbar katt. Min vmamma erkände själv att hon gått över gränsen.
Haha, bästa spöket jag sett. Tror han mäter tre meter lång och kan vrida på huvudet.
