Last Days in Boston
Som ni kanske förstått så har jag stått med fötterna på svensk mark ett tag nu. Är tillbaka på mitt gamla jobb där jag kommer få fast anställning om ungefär en månad och livet rullar på. MEN JAG SAKNAR USA SOM TUSAN och det är då säkerligen inte det lättaste att komma tillbaka till samma gamla svenssonliv efter ett helt fantastiskt år på andra sidan jorden. Till alla er som ens har minsta lilla fundering på att åka - ÅK!
Lyckligtvis för mig så kunde jag inte hålla mig borta speciellt länge, utan åker tillbaka till Boston redan nästa vecka för att hälsa på mina fina i 2,5 veckor. Ska även ta mig en sväng till Chicago som jag aldrig hann se under mitt år och förhoppningsvis hinner jag med iallafall en dag i NYC också. Vill åka NU!
Hur som haver så var det här egentligen inte alls vad jag skulle skriva om, utan istället var tanken min sista vecka i Boston innan resemånaden. Vickan, min kära vapendragare hemifrån Sverige, landade på Logan airport sent på tisdagskvällen där jag plockade upp henne för att spendera en vecka i mina trakter innan en månads resande började.
Jobbade resten av veckan, men hann ändå med en pannkaksfrukost med Lilly på ett mysigt litet café, samt en sväng både till Wrentham outlet och mallet i Braintree för att Vickan skulle få fylla upp sin resväska lite. Även jag lyckades bränna en väldigt onödig summa pengar. På fredagskvällen mötte vi upp Niklas, Jakob och Ola för att utklassa dem på lasertag en sista gång. Där efter styrde vi vidare mot Cheesecake Factory för att äta middag med Lilly.
På lördagen åkte vi in till Boston där vi mötte upp Mikaela en sista gång innan hennes flytt till NYC och tog Vickan på sightseeing i staden. Gick Newbury st upp, klappade lite ekorrar på avstånd i Boston Common och mötte sedan upp Niklas och Jakob för att äta middag på Dick's. En restaurang med otrevligast möjliga personal som skriker på sina gäster och skriver elaka grejer på hattar som man sedan får på huvudet. Haha, hade ganska kul åt det allihopa.
På söndagen stod ännu mer sightseeing på schemat. Tog oss en sväng till Cambridge och Harvard, där vi även hann med att luncha med min kusin som jag inte sett på hundra år. Vickan fick prova på ostron för första gången och jag lyckades spendera ännu mer pengar. Hann med en runda ner till hamnen också, innan vi avslutade kvällen på bio med hela gänget.
Halli hallå
Hej alla fina,
Folk har klagat lite på min uppdatering här i blöggisen, himla konstigt. Min motivation dog lite där i september någon gång, men eftersom ni fantastiskt nog fortfarande är ett femtiotal stycken som ändå kikar in här varje dag tyckte jag att ni förtjänade ett litet livstecken ändå. Så HEJ allihopa.
Mitt au pair-år är över och efter tre dagar på Disney World befinner jag mig just nu i Miami på min resemånad som började förra onsdagen. Har det hur bra och hur varmt som helst, men känslorna är oerhört blandade. Älskar mitt USA-liv och alla fina vänner jag träffat träffat här, så det känns helknäppt att jag snart ska kastas tillbaka till Sverige. Anar att en stor brist på livsglädje kommer smyga sig på efter min hemkomst, men istället för att grina över det så ska jag försöka ta tag i uppdateringen igen och fortsätta där jag slutade. Tillsvidare så är min instagram (alexandralofgren) lite mer up to date.
Happy Birthday
Till mig själv. Idag lämnade jag de kära tonåren bakom mig och gick vidare i livet med tårta och heliumballong.
Min fina grann-nanny kom över med en tårta imorse som det stod skrivet "Happy Birthday Alex" på. Dessvärre kunde hon inte käka den med mig, så jag blåste ut ljusen all alone samtidigt som jag lyssnade på skönsång från mammas och pappas inspelade födelsedagssång. Där efter kom Lilly över med ballong, kaffe och tyska födelsedagssånger. Fantastiskt fint. Ikväll ska jag ut på restaurang med min värdfamilj och fira. Hoppas ni har en bra dag allesammans!
First of December
Vart tog hösten vägen? Kan inte förstå att vi redan gått över i december månad och att mitt år börjar närma sig slutet.
Första december firades med några millimeters snö, samt julgransshopping. Knödde in mig i minivanen tillsammans med min värdfamilj och åkte mot gården där granarna såldes. Upptäckte en enorm skillnad på julgranskvalitet här, då var enda en man plockade upp var PERFEKT. Jag snackar täthet och symmetri i högsta grad. Annat mot dem pinnarna med tre grenar åt varje håll som man hittar hemma i Sverige. Köpte andra granen vi petade på och firade med en kopp varm choklad efteråt.
Fram mot kvällen åkte jag in till Boston för att träffa Elena som var på besök från New York. Vi var på training school tillsammans och har tråkigt nog bara setts en gång sedan dess. Vi slog oss ner på Cheesecake innan vi gick till deras hotell för att för att göra oss iordning innan vi drog iväg till en fest. Vid tretiden hade vi fått nog och släpade fåra fötter på en 45 minuters lång promenad i högklackat tillbaka till hotellet (tunnelbanan hade slutat gå). Jag slank in på hotellet utan problem och fick en gratis natt på hotellrumsgolvet inlindad i ett överkast.
Fall in Boston
Näst sista inlägget från mina pärons besök is coming up! Fick en ledig torsdag när de var här, som vi tog vara på genom att turista lite i Boston. Precis lika komiskt var det denna gången då mamma, som nu varit här i 4 veckor sammanlagt, lyckades visa mig saker som jag inte sett på mina 8 månader här, haha. Tur att du har koll mammsen.
Först tog vi subwayen till Boston Harbour, där det här lilla Boston Tea Party-huset ligger. Tänka sig att det fanns ett sådant där jag varit så många gånger. Sedan bar det av mot Prudential Center, då jag insåg att om jag någonsin ska komma upp i det där tornet så var det nu eller aldrig. Man skulle kunna säga att det är Bostons motsvarighet till Empire State Building i NYC, om man kapar av några tiotals meter. Där uppe såg man ut över hela staden och man fick även en liten elektronisk guide som berättade om att som fanns runt omkring.
Där efter åt vi lunch på Cheesecake Factory och tog en liten shoppingrunda på Newbury St. innan vi fortsatte bort till dem mysiga gatorna i Little Italy. När klockan närmade sig 7 var det dags för mig att åka vidare till Cambridge och Harvard där min class började 40 minuter senare.
WOHOOO!
Vet ni vad? Idag har jag spräckt den jävla ångestbubblan jag levt innuti i 2,5 månader. EN SÅDAN BEFRIELSE. Är precis hemkommen från min näst sista Harvard class, som gick galant. Hade en muntlig presentation där jag pratade om hur isolation påverkar demokratin och efteråt fick man bedömningslappar av alla i klassen. Läraren skrev excellent på alla punkter och någon hade varit rolig och frågat om jag verkligen var säker på att engelska var mitt andraspråk och inte mitt modersmål, haha. Så nu har jag alltså avverkat min sista lektion som jag behövde plugga inför och nästa tisdag väntar ett sista prov. Detta måste firas.
Happy Thanksgiving!
Imorse bar det av till Cape Cod för att fira Thanksgiving med hela tjocka släkten. Vi åt mat och åt mat och åt mat. Tills jag dog och fick jätteont i magen. Nu, nästan 5 timmar senare börjar matkoman sakta men säkert äntligen försvinna. USA har alldeles för många äthögtider.
Om en halvtimma drar Black Friday igång, vilket betyder en jävla massa discounts i affärerna från och med midnatt. Glada affärsbiträden i butikerna som tvingas jobba natt kan jag tänka mig. Jag däremot, ska inte åka någonstans mitt i natten för att shoppa, utan ska istället försöka få lite plugg gjort, packa väskan och sedan skalla kudden. Imorgon åker nämligen jag och Nicole till NYC, för att fortsätta Thanksgiving-firandet ända fram till söndag.
PUSS
En liten puss från mig och en dubbelhaka från Maggan, för att ni fortfarande är så många som tittar in här trots att jag gått i ide. Har massvis med inlägg till er som bara väntar på att bli nedskrivna. Niagarafallen, DC, NYC x3 och allt där emellan.
Svensk iPhone i USA?
Nästan så ni tror att jag liggen avliden här borta i Amerikat va? Stämmer väl delvis, då min Harvard class sakta men säkert bryter ner mig. Haha nej okej, riktigt så illa är det inte. Jag andas fortfarande och mellan pluggandet lever jag normalt. Börjar även se ljuset i tunneln nu med endast 4 classer kvar. Den 4de december är jag FRI. Känns lite som att ta studenten faktiskt. Borde börja planera en fest.
Hur som haver så fick jag en fråga (eller fyra i en snarare, haha) här i bloggen, som folk ställt så många gånger tidigare att jag nog inte ens kan räkna dem på fingrarna längre. Så, dels därför och dels för att att säga att jag lever, svarar jag här. Efter en massa fina ord löd frågan(orna) som följande: Vet du om en iPhone köpt i Sverige fungerar i USA? Behöver man låsa upp den eller något för att kunna använda ett amerikanskt abonnemang? Eller är det bättre att köpa en iPhone när man väl är där borta? Och i så fall - funkar den i Sverige sen när jag kommer hem?
När jag flyttade hit tog jag med mig min svenska iPhone. Den funkar, MEN man har inget 4G, 3G, 2G eller whatsoeverG-nät utan istället har man något som kallas för Edge (det där E:et som alltid kommer upp när man har dåligt internet hemma) = lååångsamt. Anledningen till detta, om jag förstått det hela rätt, är att i det här landet använder sig många operatörer av någon slags programvara istället för ett simkort, men den svenska tekniken har inte hunnit ikapp ännu så vi behöver ju fortfarande simkort. Därför är det även en del operatörer som inte kommer fungera till din telefon, eftersom dem använder sig av just programvaror. Jag använder mig av Tmobile och bortsätt från att internetet inte är något att hurra för (även omman vänjer sig), så fungerar det ganska bra.
Om din telefon är låst till en operatör i Sverige måste du definitivt låsa upp den för att den ska kunna fungera här. Men har du inte redan köpt en kan du ju köpa den olåst redan från början. Är inte helt säker på hur det fungerar om du köper telefonen här, men när min låsknapp på iPhonen gick sönder för ett tag sedan så jag fick en ny genom försäkringen. Då en amerikansk en, och tack vare att den inte var låst så kunde de ge mig en ny olåst. Annars hade den tydligen inte fungerat i Sverige, sa han. (Dock kan det hända att detta endast gällde iPhone 4 och att senare modeller är mer lätthanterliga). Nu vet jag ju inte om den kommer fungera i Sverige eftersom jag inte testat, men jag tar äpplefolkets ord och hoppas på det bästa :) Och nu mina vänner, vet ni lika mycket som jag själv om det här, haha.
Long Live Obama
Trick or Treat?
Har precis kommit hem efter att ha gått Trick or Treat runt halva området. Ungarna sprang som galningar, och mammorna med barnvagnar likaså. Upp och ner, fram och tillbaka, på var enda uppfart.
Det är helt sjukt vad människor i det här landet blir engagerade vid högtider. Inte nog med att husen dekoreras något otroligt, utan folk sitter faktiskt bänkade innanför dörrarna tillsammans med tonvis av godis och bara väntar på alla barn som kommer förbi. Hur ofta ser man ens så mycket en pumpa utanför husen i Sverige liksom? Shame on us.
Angående orkanen så kom vi väldigt lindrigt undan. Blåste mer än en stormig höstdag, men värre än så blev det aldrig. I NYC, Atlantic City och städerna längs kusten verkar det dock ha varit bra mycket värre, så vi får hålla tummarna för att de snart är tillbaka på benen igen.
Hurricane Sandy
Nu ska jag droppa en MEGABOMB här, även om det väl inte är någon direkt nyhet längre. Alla presidentvalsreklamerna som tagit över var enda radiostation här i Amerikat blandas numera ut med nyheter om "Sandy". Min allra första, livs levande, orkan är nämligen påväg hitåt. Tydligen är Massachusetts återigen i rödzonen och tydligen är det den värsta orkanen på 10 år. Låter väl trevligt?
Har redan börjat blåsa mer än naturligt, men jag tror inte den skulle slå till förrän om ett dygn. Där emot är skolorna stängda och folk uppmanas att stanna inomhus och hemma från sina jobb, samt att plocka in alla föremål som kan tänkas blåsa iväg. Hoppas att bilen står kvar. Blev även uppmanad om att åka och tanka bilen, då bensinstationerna kan tänkas stängas ner. KAOS.
Jag sitter här och korsar mina fingrar för att vi ska få behålla ström och värme, men med största sannorlikhet kommer vi förlora båda. Men så länge huset står kvar så ska vi väl vara glada. Jag tror dock inte riktigt på galenskapet förrän jag ser det med egna ögon. Har lite svårt att tro att Sandy skulle slå sig in här bland alla träd. Men det återstår att se.
Halloween II
I fredags förmiddag klev jag och Lilly i våra unicorn-dräkter och promenerade över till mina grannar som hade halloweenfest. Temat var Harry Potter, så hela huset såg ut som Hogwarts. Som om inte det vore nog följde även mat och dryck temat. Till och med butter beer serverades.
Fest nummer två var Cultural Cares egna halloweenfest och även mitt LCC-möte, som ägde rum i Natick. Tackar mina förhastade slutsatser för att jag faktiskt köpte biljetter dit, då jag fått för mig att riktiga halloween firades en vecka senare. Annars hade jag antagligen avstått. Men ärligt talat så var det faktiskt skitroligt. Alltid himla uppskattat att springa på folk man känner på fester här.
Vid 11-tiden åkte vi vidare till Lillys vän i Boston och lämnade av lite saker, innan vi tog en taxi till en proppfull fest i Cambridge. Där hann vi inte vara i mycket mer än en och en halv timma innan polisen kom och avslutade det hela. Hallå, lite kul ska man väl ändå få ha på halloween? Så vi tog en taxi tillbaka till South End där vi avslutade kvällen.
Idag var vi uppe redan klockan 8 och två timmar senare satt jag med fem tyskar på tåget mot Salem. En stad ungefär en halvtimma norr om Boston, som har någon form av häxhistoria bakom sig. Var Haunted Houses och souvenirstånd med häxhattar så långt ögat kunde nå. Där mötte vi även upp Mikaela innan vi intog kön till Frankensteinhuset. MY GOD, vad jag dog där inne. Skrek, blundade och försökte gömma mig om vart annat, ända tills vi kom fram till utgången där vi sprang för glatta livet och kastade oss ut genom dörren. Haha, måste ha sett så jäkla töntigt ut, men det var fan inte nådigt läskigt där inne alltså. Värsta var när de smög upp bakifrån och gjorde massa läskiga ljud precis vid örat. Önskar att jag hade oss på film.
Där efter gick vi in i ytterligare ett Haunted House, men det var inte alls lika läskigt. Det betyder inte att vi inte skrek, men det första var så fruktansvärt att inget kunde mätas med det. Därefter tog vi oss tillbaka mot tågstationen och åkte till Boston. Där gick alla skiljda vägar förutom jag och Lilly som stannade kvar och åt middag, innan det var dags att åka hemåt.
Halloween
Halloween-helgen har startat! Tre fester står på schemat och jag och Lilly springer där emellan som Unicorns.
October 18
Om mindre än 12 timmar befinner jag mig någonstans på bilden nedan, vinkades till Obama. Får se om han bjuder in oss på trerätters eller inte. Imorgon morgon klockan 7 drar vi nämligen iväg till Logan Airport och styr planet mot Washington DC!
Utomhusfika
Lämnade plugget för bagels, donuts och kaffe på Dunkin. Tänka sig att man kan sitta ute och äta när vi till och med passerat mitten av oktober. Varmt är det också. Både mamma och pappa har dragit av sig tjocktröjorna. Bara så ni vet.
-
Ikväll ska vi antagligen ut och käka på en restaurang här i staden som jag har velat gå till i över 8 månader. Nästan bucket list på den, haha. Och imorgon bär det av till Boston för en heldag där, innan min class på Harvard. Snälla plugg, ta slut någon gång.
-
October 10
Från något helt förjävligt, till något helt fantastiskt. Gissa vilka som kommer och knackar på min dörr om bara en timma? MAMMA OCH PAPPA. Äntligen är de här!
Hejdå Bästis
La precis på telefonen efter ett tredje hejdå och ett sista samtal med älskade Linda, som hoppar på planet hem om bara några timmar. Hem till Sverige, hem till en annan tidszon, hem till 12 timmar här ifrån. Linda, som jag träffade nästan direkt efter att jag kommit hit och som jag har haft vid min sida sedan dess. Tänk att man kan komma så nära varann på bara åtta månader.
Även om jag faktiskt har sagt hejdå till väldigt många utav mina vänner jag haft här så blir det aldrig lättare. Sad, but true. Aldrig har mina tårkanaler tömts som denna gång. Kan inte förstå att du ska åka, och kan inte förstå att jag inte får träffa dig förrän nästa sommar. Om nästan ett år. Älskar dig Findus.
October 5
Sitter just nu ute i 26 graders värme och smäller i mig en cinnamon bun från IKEA. Missade kanelbullens dag igår, så var tvungen att ta igen det, hehe. Båda mina ungar är på playdates, så jag gjorde ett ärende hit åt mina värdföräldrar och lämnade tillbaka två garderobsdörrar. Utan kvitto. Ibland går det bra minsann.
Resten av dagen har spenderats åt halloweendräktsletande med Lilly. Hittade vi något? Nä. Vill vara en unicon, men anar att det kommer bli alldeles för tidskrävande att genomföra. Så, tips någon?
Om en timma ska jag plocka upp barnen mina igen och åka till McDonalds. Sedan ska jag iväg till Cambridge där Lindas hejdåfest äger rum. Alltså Linda, ÅK INTE HEM.
First of October
Oktober?! Va? Känns som jag skrev juni i rubriken senast förra veckan. Men ett år som detta ska man väl inte klaga alltför mycket, då oktober faktiskt betyder mer än bara mörker, regn och kyla. Nu är det faktiskt bara nio dagar tills mamma och pappa kommer hit igen! (Vilket även betyder nio dagar kvar tills Linda drar, men det tänker jag inte tänka på just nu). Elva dagar kvar till Niagarafallen och arton dagar kvar till Washington DC. WEHO.
Vad som mer är fantastiskt roligt med Oktober i USA är att Halloween-dekorationerna flög upp redan sista september, haha. Över en månad innan den faktiska dagen. När jag kom hem efter en helgs festande möttes jag av gravstenar, dödskallar, pumpor, samt ett gigantiskt uppblåsbart spöke på verandan ståendes bredvid en uppblåsbar katt. Min vmamma erkände själv att hon gått över gränsen.
Haha, bästa spöket jag sett. Tror han mäter tre meter lång och kan vrida på huvudet.
