På den första av två weekendresor med mina föräldrar i Oktober tog vi bilen upp till Niagarafallen och Kanada. Kom igenom tullen utan problem, lämnade av bilen vid hotellet och blev visade upp på vårt rum. Tror jag och mamma stod där och gapade i någon minut innan vi blev avbrutna av mannen som bar våra väskor. VILKEN JÄVLA UTSIKT. Hade varit skeptisk till hela den här vattenfallsgrejen hela tiden, då jag inte är mycket för att titta på saker, men jesus i min låda alltså. Vattenfall är rätt coola. Ska alltid låta mamma boka hotell i framtiden.

 

Så, efter att ha agerat kineser i en si sådär 20 minuter och fotat allt man kunde se från hotellrummet gick vi ner till vattnet. Vid 7 tiden slog de på lampor så vattenfallen lystes upp i alla regnbågens färger. Tror vi var så mycket i extas man kan bli över lite vatten faktiskt. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till och käkade innan jag, halvsjuk som jag var, dog i sängen. 

 

På lördag morgon gick vi ner till fallen igen för att åka en båttur som kallades "Maid of the Mist". Den tog oss så nära hästkofallet att man blev helt dyngsur, trots att vi hade ponchos på oss. Himla skönt när det var cirka 8 grader i luften. Där efter väntade en annan tur som tog oss in i berget bakom vattenfallet. Man såg inte mycket mer än en vägg av vatten, men det var rätt häftigt ändå. 

 

På kvällen hade vi reserverat bord på hotellets restaurang, som vi fått höra skulle vara jättebra. Kändes himla bra att kunna beställa in en drink lagligt igen måste jag säga. Inte hänt sedan i juli. Som om detta inte vore nog med belåtenhet, så kommer inte bara köttet in på tallriken jag beställde, utan även en liten skål med bearnaisesås(!!!). WEHOOO. (Det + räkor är det första jag ska äta när jag kommer hem till Sverige. Inte tillsammans såklart, men ni förstår).

 

Söndagen var vår sista dag, men eftersom bilfärden tog cirkus 8 timmar + stopp så begav vi oss mot Boston redan efter frukost, och kom hem lagon till att Patriots vann ännu en match. 

 

Nu ska jag ta er tillbaka två och en halv månader i tiden, till början September då man fortfarande kunde springa runt barbent utan jacka. Nämligen till helgen efter att jag kommit hem från Kalifornien, då jag och Linda begav oss till NYC. 

 

Efter en 4 timmars bussfärd tog vi oss direkt till SoHo för att hinna med middag och shopping, innan det var dags att åka till lägenheten och göra oss iordning. Där efter styrde vår vän bilen mot Hudson Terrace där en hel natts dansande väntade. Vet inte varför, men man har fan alltid skitkul i New York. Hela kvällen ramlade det fler och fler svenskar och tillslut var vi sju stycken tror jag, var av det visade sig att en av dem bodde 10 minuter ifrån mig hemma i Göteborg. Världen känns verkligen lika liten som en puttekula ibland.

 

Fram emot natten dog Linda och hennes festande slutade ute på trottoarkanten tillsammans med en säkerhetsvakt, haha. Men som räddaren i nöden dök då vår nyfunne vän Erik upp, och betalade inte bara taxin utan lät oss även sova på ett 5-stjärnigt hotell istället för att dela lägenhet med 10 andra människor (vad man utsätter sig för för att få bo gratis ändå?). Dessutom visade det sig lite senare att han och hans vän spelade ishockey i Philadelphias NHL-lag. Mer än vad jag kan säga att jag åstadkommit här i livet. Så där avslutades alltså vår första natt, på ett fin fint hotell tillsammans med två NHL-spelare. Kunde haft det sämre.

 

På lördagen begav vi oss ut på stan igen för att äta frukost med Lindas kusin. Där efter fick någon av dem för sig att vi skulle göra manikyr för att döda tid, så vi letade upp ett litet thaiställe och satt där medans de kletade på nagellack. Resultatet blev precis som alla andra gånger när någon annan än jag rör mina naglar - dåligt. Hejdå 40 dollar! Fram emot eftermiddagen var det dags att dra fram min bucket list för att kryssa av The Lion King på Broadway. Lätt den bästa av dem tre musikaler jag sett.

 

När vi kom ut från själva teatern var det dags att åka till nästa övernattningsställe, vilket var en lägenhet på Wall Street. Där mötte vi även upp Mikaela och Emma som kommit till stan. Vår kompis kompis var väldigt, väldigt stolt över sin lya och gav oss en rundtur som mer kändes som en visning för ett lägenhet som var till salu. Den avslutades iallafall uppe på takterassen som hade utsikt över Ground Zero, Empire State Building och allt var det nu var. Två månar fick vi också, då det reflekterades.

 

Fram mot midnatt tog vi oss till Meatpacking District och Kiss&Fly där vi dansade tills det blev matdags. Efter ett stopp på McDonalds var det raka vägen tillbaka till Wall St för att sova. På söndagsmorgonen gjorde jag mitt första besök på Sockerbit. Gissa vad som hände? Efter 7 månader utan en enda svensk godisaffär i sikte fick jag TÅRAR i ögonen. JAGÄRSJUK. Gick där ifrån med godis för ungefär 350 kronor. Kan ju säga att bussresan tillbaka hem till Boston var väldigt trevlig.

 

 

De sista dagarna av min augustisemester spenderades i den fina staden Seattle, efter en kaotisk sista morgon i LA. På torsdagen hade vi ringt shuttle-företaget och beställt en bil som skulle hämta upp oss klockan 6 på morgonen för att köra oss till flygplatsen. På morgonen vaknar jag dock inte utav ett alarm, utan av att Nadja rycker i mig och skriker "FUUUUUUUCK ALEX, our plane is leaving in half an hour!!!". Tittar på klockan, och mycket riktigt har den redan slagit 8.30. Mitt i all panik tycker jag mig få en brilljant idé och går iväg för att boka nya biljetter. Bara det att de kostar $300. Styck. Börjar diskutera om vi ska stanna kvar i LA, men då jag redan har min Bostonbiljett bokad och betald från Seattle beslutar vi oss för att ringa shuttlen igen och åka till flygplatsen utan några nya biljetter.

 

Väl där får vi stå i kö i säkert en halvtimma, för att sedan komma fram helt uppgivna till en otroligt förstående man. Inte slapp vi bara köpa nya biljetter, utan vi slapp även mellanlandningen i SF. För endast $25. Kan inte ge nog med cred till det flygbolaget alltså. (Bara för det minns jag inte vilket det var). Snacka om service!

 

Så ett par timmar senare än beräknat, men ack så mycket gladare, landar vi i Seattle. Rullar iväg med våra väskor i riktning mot hostlet, där vi checkar in och sedan ger oss ut för att äta frukost. Halvvägs till middagstid. Inte mycket senare går vi för att möta upp Anna och två av hennes vänner Sandra och Amanda, för en liten promenad runtomkring downtown. Anna och jag träffades på landvetter i januari och spenderade sedan tiden på training school tillsammans, innan vi åkte till helt olika delar i landet. Måste bara tillägga hur liten världen ändå är, då det visade sig att Annas ena kompis kände Emma och den andra kände Linda. 

 

Senare fram mot kvällen letade vi upp en restaurang för att äta middag. Tror vi kan ha hittat en av dem finaste i Seattle, så vi fick belata där efter. När vi slukat maten skildes vi åt för dagen. Jag och Nadja gick tillbaka till hostlet för att ta igen lite välförtjänt sömn, och de andra åkte hem till sig. 

 

 

Eftersom nästan hela fredagen försvann iväg så blev lördagen vår enda riktiga sightseeing-dag. Anna och hennes vänner hade lovat oss en guidad tur, men innan vi mötte upp dem tog vi oss själva bort till Space needlen för att åka upp och titta på utsikten. I kön träffade vi en jättetrevlig familj från Sydafrika vars barn hade samma namn som mina värdbarn och deras ena kusin. Himla komiskt tyckte jag. Blev även bjudna till Johannisburg för att hälsa på dem, så vi får väl se om vi hittar dit någon gång i livet, haha. 

 

Efter en runda där uppe tog vi oss sedan ner och tillbaka mot hostlet där vi skulle möta Anna och co för att åka häst och vagn. Närmaste jag kommit till att rida i det här landet. Vi alla ville spöa skiten ur gubben som styrde, då han malde på konstant om sitt liv och sina upplevelser i Seattle, medans vi bara ville prata med varandra. 

 

Där efter promenerade vi bort mot tuggummiväggen, som var en av två saker jag ville se. Space needlen var den första. På vägen dit sprang vi även förbi världens första Starbucks, men kön var för lång för att gå in. Sedan tog vi en sväng igenom Public Market, innan vi slutligen kom fram till väggen. Det var, precis som namnet utger, en vägg fylld med tuggummin. Vem kommer på tanken? Så himla äckligt. Men när jag väl kommit över min fruktansvärda bacillskräck som flög på mig, tryckte dock även jag upp ett tuggummi på väggen. Sedan tog vi en sista runda längs vattnet innan vi skiljdes åt igen. 

 

Fram mot kvällen hade jag och Nadja planerat utgång, men bestämde oss i sista sekund för en lugns sista kväll istället. Köpte chips och hängde i lobbyn, innan vi gick för att packa väskorna och skalla våra kuddar.

 

Resan kom till sitt slut och det var dags för oss att åka tillbaka till flygplatsen för att sedan återigen gå skiljda vägar. Tänk att 9 dagar kan gå så himla fort. Planet lämnade Seattle vid 11.30 och 6 timmar senare + 3 timmars tidsskillnad var jag tillbaka hemma i Boston igen. 

 

 

Under natten mellan måndag och tisdag la vi oss ner i varsitt bussäte, för en 6 timmars lång resa ner till LA. Hade skyhöga planer om att vår enda sömn den natten skulle vara på bussen, för att kunna göra Walk of Fame tidigt på morgonen innan alla kommit ut på gatan, och sedan åka bort till Universal Studios vid öppning. Gissa hur det gick med en sömntuta som mig inblandad? Haha just det, det gick inte alls. Vaknade säkert hundra gånger av att jag höll på att ramla ner på golvet när bussen bromsade, och efter alldeles för lite sömn la vi oss och sov direkt efter att ha checkat in på hostlet.

 

Vid 11-tiden väcktes jag av en skitsur Nadja som ville varit på Universal en timma tidigare, eftersom det blir smockfullt direkt. Men efter lite övertalning och frukost var vi påväg ändå. Kön in var lång, men eftersom vi redan hade köpt biljetter fick vi smita före. 

 

Väl där inne begav vi oss direkt till den nya Transformers-attraktionen, då kön tydligen alltid brukade bli jättelång fram mot eftermiddagen. I can see why. Det var en liten 3D-bergochdalbana som var hur bra gjort som helst. Alla som befinner sig inne i nöjesparken MÅSTE åka den. Sedan gick vi bort till andra sidan parken och ställde oss i kö för att åka på guidad tur runt inspelningsplatserna. Fick se väldigt mycket jag kände igen, samt väldigt mycket jag inte kände igen. Men det mesta var häftigt! Under tiden vi åkte runt höll de på att spela in ett NAVY CIS-avsnitt, som vi tyvärr inte såg någonting av. Dessutom gjorde det att vi missade hela NYC-delen på turen också. En bra anledning till att åka tillbaka. 

 

Resten av dagen spenderades åt att åka så många attraktioner vi bara kunde. Förutom Transformers tyckte jag även att Jurassic Park var grym, om man vill bli blöt. Det var nämligen helt omöjligt att undvika. Haha, alltså läs OMÖJLIGT. Åkte igenom vattenfall efter vattenfall och blev spottade på av dinosaurier, för att sedan avsluta med ett stup rätt ner i vattnet. 

 

På kvällen tog vi oss bort till en nattklubb som hette Hyde om jag minns rätt, tillsammans med tre schweiziska tjejer. Dansade där ett tag tills vi insåg att kvällen inte blev mycket roligare än så, då stället verkligen sög, så det blev en tidig kväll för vår del. 

 

Nu är det nästan två månader sedan jag satte min fot på Kalifornisk mark för första gången och med risk för att det här aldrig kommer komma upp om jag inte tar tag i det nu, så kastar jag in en drös bilder till er med inte alls så mycket text jag egentligen vill skriva. 

 

 

På lördag förmiddag landade mitt plan på San Francisco International Airport, efter en sex timmars lång flygresa. Där möttes jag upp av min saknade Nadja och hennes vän. Hade kramkalas ett tag innan det bar av till hostlet för att lämna av våran packning. Först här förstod jag hur jävla tur det var att jag kastade ett öga på vädret i SF innan jag packade. I Boston hade jag inte haft långbyxor sedan juni och Kalifornien ska ju vara varmt. Men tydligen bytte jag ut 30 grader och sol, mot 15 grader och dimma. 

 

Vi tog oss en liten runda på stan innan vi bestämde oss för att åka och titta på The Golden Gate Bridge, då det klarnade upp lite framåt eftermiddagen. Nadja hade aldrig sett hela bron, då den nästan alltid är delvis täckt i dimma, men just den dagen tittade minsann hela bron fram. Tänka sig att man fick ha lite tur för en gångs skull. Efter tio minuter hade vi dock fått nog allihopa, då vinden var som vilken vinterdag som helst och ingen av oss hade vidare varma kläder på oss. Istället mötte vi upp lite fler av Nadjas kompisar i downtown och åt middag, innan vi gjorde oss iordning för kvällen. Komiskt nog fastnade vi på hostlet där vi spelade beer pong och dansade hela natten lång. Fanns nämligen en liten "nattklubb" i källaren, där iprincip hela hostlet hängde. Rekommenderar verkligen SF International Hostel om någon ska dit. 

 

 

 

 

 

Andra dagen var vi uppe inte mycket senare än tuppen för att åka ut till Alcatraz. Brukar inte vara så mycket för att titta på saker (typ som när jag var i Paris och tvingades gå runt och titta på alla möjliga olika konstiga byggnader som gjorde att jag inte tycker om den staden) men detta var fan coolt alltså. Hade dessutom laddat upp med tre lager tröjor + två linnen under det, så jag överlevde kylan. (Förstår fortfarande inte hur det kunde vara så sjuuuukt kallt). 

 

Först satte de oss framför en introduktionsfilm, sedan fick man varsitt headset som guidade oss runt hela ön. Den började inne i själva fängelset där fick se alla möjliga olika sorters celler. Vissa med inredning och dekorationer, vissa med ingenting alls. Blev även inlåsta i en isoleringscell i någon minut, där det verkligen var helt kolsvart och knäpptyst. Även varmare än i resten av fängelset. Skönt om man ville sova med andra ord, haha. Gick runt i alla cellgångar, tittade på utegården, gick igenom matsalen osv. 

 

Efter väldigt många timmar där åkte vi tillbaka till fastlandet för att äta middag och kolla på sälar vid Pier 39. Kul ställe tyckte jag. Som ett litet tivoli på en pir, omringat av alla möjliga sorters restauranger och butiker. Gick man runt hörnet fick man även se ett gäng sälar som låg och stekte på flytbryggorna. 

 

Därefter blandades min sömnbrist med matkoma och jag somnade gott i sängen redan klockan 7, för att sedan bli väckt av Sanna och Sofia när klockan slagit 1. Mina vänner från Sverige hade vägarna förbi på deras road trip och bestämde sig för att svänga in och säga hej, så där ett år sedan senast. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tredje och sista dagen i den fina men kalla staden SF. Hade ett sista mission att utföra innan det skulle bära av till LA samma kväll, nämligen gå uppför Lombard Street. Ni vet, världens krokigaste gata. På vägen dit skulle vi åka en liten spårvagnsliknande grej som tuffade runt upp och ner för backarna, men efter att blivit förbikörda av säkert tio fulla vagnar hoppade vi in i en taxi istället. 

 

Den här dagen fick vi faktiskt riktigt fint väder, även om två tröjor var mindre än behövligt. Runt hundra bilder senare hade vi tagit oss upp för den lilla backen och då var det dags att åka tillbaka mot hostlet för att hämta våra väskor igen. Denna gången lyckades vi komma på första bästa spårvagnsliknande grej, så fick åkt en sådan också. Svindyr var den. Sedan bar det av med tåget mot Palo Alto, där Nadja skulle skriva ett prov på Stanford University. Under tiden gick jag runt i ett mall och shoppade med en jättetrevlig svensk tjej från hennes LCC-grupp. Sedan bar det av mot San José, där vår buss till LA skulle gå vid midnatt.

 

 

 

 

 

 

To be continuted...

 

 

 

I fredags efter lunch hoppade vi på bussen mot NYC. Även denna gång tog resan en bra bit över fyra timmar. Vet inte vad som hänt med trafiken det senaste. Bussens WiFi fungerade självklart inte heller på 15 dollars-kinabussen. Snacka om att inte få mer än man betalar för. Vid 8-tiden var vi iallafall framme och påväg till vår väns lägenhet på Upper East där vi skulle bo. Lyckas först snurra iväg oss till fel linje, för att sedan även lyckas åka åt fel håll. Ibland går det bra alltså.

 

Ett bra tag senare kom vi iallafall fram, utan att behöva använda oss utav taxi. Käkade middag och gjorde oss iordning. Sedan kom Hermans vän ner till vår lägenhet med en svensk tjej. Visade sig vara Frida som jag känner här ifrån Boston. Vad är oddsen att hon bor hos sin kompis två våningar upp i samma hus?

 

Framåt natten tog vi en taxi och gick ut allihopa tillsammans. Började på Griffin som alla tröttnat på, men som faktiskt alltid brukar vara jäkligt kul. Sedan gick vi vidare till 1 Oak där vi träffade ingen mindre än.. CHRIS BROWN! Väldigt passande att jag kan 0 av hans låtar. Men jag var glad ändå. Dock var han inte speciellt mycket att hänga i julgranen, då han inte gjorde mer väsen av sig än ett fniss när vi försökte prata med honom. Inte ville han vara med på bild heller. Hans säkerhetsvakter var där emot som på nålar och ryckte Emmas kamera ur handen på henne när hon fotade honom. Men då ryckte Chrissan den ur vaktens händer och gav tillbaka den. Så, han får väl godkänt ändå. 

 

På lördagen åkte vi mot Ground Zero där vi hört att det skulle ligga en bra outlet. Tackar gudarna för att jag hade med mig Frida, eftersom att jag långsamt dog där inne och hon lika så. Hittade inga kläder och var verkligen dödstrött. Emma och Nicole spenderade där emot hela dagen där inne, medans jag och Frida käkade och gick runt på stan istället. Vid middagstid möttes vi upp igen och åkte till ett supermarket där vi köpte tacosingredienser. Ambitiösa brudar jag hänger med. Sedan dog vi lite innan det var dags att göra sig iordning inför ännu en utekväll. 

 

Innan vi lämnat huset hade vi blivit inbjudna till 8 olika klubbar. Innan vi tagit oss från taxin till första stället hade vi fått fyra inbjudningar till. Tänkte försöka hinna med alla, men insåg att det bara skulle ge oss ungefär 20 minuter på varje ställe, haha. Började kvällen på RdV, där vi inte stannade alls länge. Jättelitet ställe och typ helt tomt. Efter det gick vi vidare till Ajna där sprang på ett gäng modeller som tyckte att de var skitsnygga. Jag lyckades aldrig ta dem seriöst. Stannade faktiskt kvar där ett bra tag, innan vi fortsatte i Limousine bort mot Lavo, för att sedan avsluta på 1 Oak igen strax innan stängning. Denna gången utan Chrissan. På söndag morgon vaknade vi upp och åkte direkt mot bussen hem.

 

 

 

 

 

 

 

Ett par minuter innan klockan slog 4 i fredags rullade vi in på Silver Bays campus. Förutom mig och Linda bestod bilen även utav tre fransmän- och kvinnor, en brasilianare och en thailändare. Tog oss ett tag innan vi förstod vilket av husen incheckningen var i, då stället var oväntat stort. Men tillslut hittade vi rätt och väl där inne fick vi som sagt reda på att vi var först på plats och där med även var först med att välja klasser. Överlyckliga signade vi upp oss för Fitness och aerobics, hiking, sångbingo, social media och digitalfoto, innan vi tog med oss våra väskor tre trappor upp i ett hus kallat Bayview. 

 

Rummet vi bodde i var långt över mina förväntningar, även om det egentligen inte alls var något speciellt. Hade väldigt, väldigt låga förväntningar inför hela helgen, men jag visade mig ha fel. Lassade av våra väskor och gick ner till första våningen där franskarna hade sin svit. Sedan gick vi vidare ut för att ta oss en titt runt om campuset. Gick ner och satte oss vid vattnet en stund och tittade på alla berg runt omkring. Skithäftigt var det. Sedan letade vi upp en liten klubbstuga där man fick låna allt från spel till kanoter, och bytte in våra namnbrickor mot tennisrack. Intog tennisbanorna och drog igång min karriär som tennisspelare. (Pappa, jag vill på riktigt börja spela när jag kommer hem).

 

Vid 6 gick vi till matsalen för att käka middag. Bambamat hade man kunnat tänka sig, men här bjöds det på Cesarsallad, hamburgare, kött, bakad och stekt potatis, baugetter, bagels, fukter, bär och våfflor. Dessutom serverades det läsk till alla måltider. Inte mycket att klaga på med andra ord. Vid den här tiden började dem flesta andra au pairerna rulla in och jag träffade det ena bekanta ansiktet efter det andra. Efter middagen gick vi tillbaka till klubbhuset för att låna Pictionary, som vi spelade fram tills vi skulle på en introduktionsgrej vid 10-tiden. Den var över på en halvtimma och då gick vi tillbaka till huset vi sov i. Stannade kvar i franskarnas svit ett tag och fick ena franskalektionen efter den andra. Så nu kan jag säga en väldans massa opassande saker på franska. 

 

På lördag morgon vaknade vi upp, eller inte upp, efter alldeles för få timmars sömn. Drog på oss träningskläder och käkade frukost, medans vi laddade upp inför dagens klasser. Först ut var fitness och aerobics i 3 timmar, som startade lugnt med lite teori. Nu vet jag återigen allt om kost och fick även indirekt veta att LCHF är dåligt för hjärnan. Så nu kan ni sluta med det innan hjärnan krymper kära vänner. Sedan gick vi bort till en gräsplan för att påbörja, vad vi trodde skulle vara ett väldigt oseriöst träningspass. Men icke. Han som höll i passet arbetade som personlig tränare och verkade vara ute efter att ta död på au pairer med sitt mördarpass. Redan efter halva passet var mina muskler så utsugna att jag knappt kunde röra mig.

 

När passet äntligen var slut drog vi på oss badkläder och gick ner till sjön. Var faktiskt ganska varmt i vattnet, så vi simmade ut till flytbryggan och solade. Inte det lättaste efter ett sådant träningspass. Trodde jag skulle drunkna 527 gånger och på det lyckades jag även bli sjösjuk ute på flotten. Hej, bästa dagen i mitt liv. Simmade tillbaka för att äta lunch och där dog jag på riktigt. Så mycket att jag nästan blev förbjuden av en av ledarna från att gå med på hajken, som fantastiskt nog började direkt efter lunchen. Vem lägger två mördarklasser efter varann? Eller framför allt, vem VÄLJER två mördarklasser efter varann? Återhämtade mig iallafall från mitt blurr och drog med mina ben uppför berget. Gick och gick och gick och gick och gick och gick, tills vi kom fram till en jättefin utsiktplats. Först här slutade jag ångra att jag envisades med hajken. Stannade kvar där uppe ett tag innan vi pallrade oss ner för berget igen och gick till båthuset och lånade en båt. Linda var den enda av oss som kunde ro, så hennes plats blev mellan årorna. 

 

Innan det var dags för sångbingon gick vi tillbaka på rummet för att duscha och göra oss i ordning. Sedan gick vi vidare till den lilla stugan där lektionen skulle hålla hus. Visade sig att sångbingon inte innehöll någon som helst bingo som vi alla sett fram emot, utan istället skulle vi skriva om texter till barnlåtar. Resten av kvällen bjöds på inte så jättekul underhållning från personalen. Dom gjorde dock en liten pjäs med några au pairer där Linda fick agera häst, vilket var jävligt roligt. Sedan blev det disco i stugan som dog ut direkt. Istället gick vi och spelade danstwister i Bayviews uppehållsrum. Sedan somnade vi alla gött i sängarna. 

 

På söndag morgon vaknade vi upp stela som kylskåp och klena som grästrån. Kunde inte röra oss och desto mindre böja oss. På något vis lyckades vi iallafall packa ihop våra väskor och checka ut, innan vi krälade ner till frukosten. Sedan hade vi två lektioner innan det var slut på kalaset. Började med Social media, där vi fick lära oss hur man byter profilbild på Facebook osv (oerhört lärorikt), för att sedan fortsätta med digitalt foto där jag fick lära mig allt jag redan visste om fotografering. Där efter var weekend classen slut och vi blev tilldelade våra certificates. Åt en snabb lunch innan vi hoppade in i bilen och sov hela vägen hem. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha hetspackat hela min resväska i fredags morse satte jag mig i bilen och körde till Riverside station, där bussen väntade. Mötte upp Mikaela och även våra två room mates som satt i sätet bakom på bussen. Serena från Australien och Alex, eller Chris som jag döpte om honom till för att slippa förvirring, från Danmark.

 

Efter 6-7 timmar hade hela bussen tagit sig igenom säkerhetskontrollen mellan USA och Kanada och anlänt till hotellet. Jättefint hotell som låg mitt i stan. Begav oss direkt ut på stan för att få tag på alkohol. Men Montreal, som redan här hade gett mig ett dåligt första intryck, hade såklart stängt alla systembolag. Där emot såldes öl och vin i vanliga butiker, men efter ett x antal försök i ett x antal affärer gav vi upp. Landets butiker och bankomater accepterar nämligen inte visa-kort. Så där stod vi alla fyra mitt i stan, lika fattiga som dem hemlösa. 

 

Något jag inte visste om sedan tidigare var att Montreal är en fransk stad. Fick höra det först på bussen och tänkte inte så mycket mer på det. Men direkt när vi korstat gränsen stod alla skyltar helt plötsligt på franska. Inte några skyltar, ALLA skyltar. Bra när jag kan 5 ord. Dessutom talades det inte många engelska ord i staden, utan även huvudspråket var franska. 

 

Promenerade tillbaka till hotellet, där vi ändå gjorde oss i ordning för vår första natt ute. Sedan traskade vi tillbaka ner mot Montreals stora gator. Efter mycket vel hade vi varit inne på två nattklubbar, men även här utan pengar, så vi begav oss tillbaka till hotellet redan runt 2-tiden. 

 

På lördag förmiddag stod en guidad busstur på schemat. Guiden bröt på franska och var allmänt tråkig, så jag somnade halvvägs. Tre timmar senare var vi tillbaka på hotellet utan att ha fått se en enda sak som utlovades. Detta gällde även dem som höll ögonen öppna. Gick in i hotellets lobby för att googla fram en bank i förhoppning om att lyckas ta ut pengar där. Misslyckades på första banken, men tvärs över gatan låg en till. Skuttade ut där ifrån med kontanter i plånboken. VILKEN LYCKA. 

 

Gick vidare ner till Old Town, som jag och Mikkan tyckte påminde väldigt mycket om Köpenhamn på sina håll. Tittade i lite butiker innan vi tog en taxi till något som lät så häftigt som Underground City. Men det var inte mycket coolare än ett mall under marken. Stort var det där emot, så vi lyckades döda ganska många timmar där inne. Vid middagstid gick vi tillbaka till Old Town där vi beställde mat och drinkar på en liten restaurang. Utanför stod en gatumusiker som endast spelade The Beatles. Fick Montreal att klättra lite på listan.

 

Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet för att göra oss i ordning för vad som skulle bli en lite mer lyckad natt. Hade fått tag i min Montrealkontakt och nu stod vi uppskrivna på en gästlista för en jättefin klubb. Tog en taxi ner till Old Port där klubben låg, och blev uppmötta utanför. Visade att klubben var byggnaden som såg ut som ett palats och låg längst ute på udden. Hängde på taktreassen hela natten, där vi hade utsikt både över havet och Montreal. Efter en natt av trevligt sällskap och fria drinkar, vände vi på klackarna och begav oss hemåt. 

 

På söndag morgon var det snabba ryck. Byta om, packa väskorna och checka ut på bara några millisekunder. Lämnade väskorna i ett rum och gick till McDonalds för att köpa frukost. En halvtimma senare satt vi på bussen igen, påväg hem till USA. Resan tog ungefär 7 timmar och jag sov halva vägen. Efter att ha saknat mitt fina Amerika i 3 dagar kändes det oerhört bra att vara hemma igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Här på Vineyarden bor vi som sagt hos min värdmammas föräldrar. Blev lurad och förväntade mig ett litet, slitet och skitet hus. Istället kom jag hit. Två våningar + källare och takterass. Huset ligger allra längst in på den mest snirkliga grusväg ni kan tänka er. Vägen är dessutom inte mycket bredare än min minivan. Som i och för sig är stor som ett hus, men ni förstår. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Även lördag morgon påbörjades på 7 Eleven. Köpte frukost och donuts för att ladda upp inför vår lilla cykeltur, som dagen hade att erbjuda. Fem dollar fattigare och en timma senare hade vi hunnit med att hälsa på inne på Miami Ink, sett en rosa polisbil, cyklat längs Ocean Drive, samt strandpromenaden. Jag, som säkert kan räkna på fingrarna hur många gånger jag sett Miami Ink-serien, kände iallafall igen studion. Inte illa, inte illa. Efter en liten pratstund med två av tatuerarna blev vi medbjudna på pubrunda senare på kvällen. Vi tackade dock nej, då den ena av dom två kändes lite väl creepy. 

 

När vi ställt tillbaka cyklarna i sina ställ gick jag och Nicole till hostelet för att äta lunch, medans Emma och Mikaela stannade kvar på stranden. Denna dagen hade dom bytt ut tonfisken mot fettig kyckling. YUMMIE. När vi var klara gick vi ner mot stranden igen, där vi mötte upp Emma. Badade och solade om vart annat i några timmar, tills vi fick en inbjudan till ett poolparty på ett hotell några blocks bort. Promenerade bort dit direkt, helt sandiga och äckliga. Möttes av högklackade skor, lager med smink och obefintliga badkläder. Så mycket för poolparty, även om vi hade förutspått det. 

 

Hälften av oss delade på en taxi hem, medans andra hälften envisades med att gå över 10 blocks. Försökte mig på att få ner middagen hostelet hade att erbjuda, men slutade upp på 7 Eleven efter inte så lång tid. Sedan gjorde vi oss iordning för kvällen, som slutade upp på en latinoklubb. Musiken var faktiskt rätt bra och jag hade säkert haft kul, om jag inte varit dödstrött. Kastade in handduken nästan direkt och efter några timmar traskade jag och Mikaela hemåt. Köpte en hamburgare på vägen som vi tryckte i oss innan vi skallade kuddarna. 

 

På söndag morgon vaknade vi upp vid tio. Packade klart väskorna, köpte frukost och flygplansfärdkost, och checkade ut från hotellet. Kändes fruktansvärt tråkigt måste jag säga. Miami rockade. Fyra dagar var alldeles för kort tid där nere, så jag kommer definitivt åka dit igen. Tog taxi till flygplatsen och vinkade av mina resekompisar som tog ett annat flyg, innan jag själv åkte hem mot Boston. 

 

 

Emma utanför Miami Ink 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På fredag morgon vaknade vi upp lite efter tio och gjorde oss redo inför frukosten. Som hade stängt en timma tidigare, haha. Gick vidare till 7 Eleven och köpte en smootie där istället, innan vi vände tillbaka mot stranden. Traskade barfota ner mot havet i tron om att vattnet skulle vara iskallt. Istället möttes jag av badkarsvärme. Hade 30 grader i skuggan hela dagen. Havet var lika varmt.  

Efter någon timma kom Mikkan upp efter att ha bränt sig på en brännmanet. Då tog hon, jag och Nicole en liten promenad längs stranden istället. Till min förtjusning fick jag syn på CSI MIAMI-höghusen och vi tog oss nästan hela vägen bort till dom. En av två saker jag visste fanns i staden. WEHO.

När klockan närmade sig ett samlade vi ihop oss och gick mot hostelet för att äta lunch. Visst att gratis alltid är gott, men det var verkligen ingen höjdarmåltid. Inte var det väl speciellt gratis heller vid närmare eftertanke. Tryckte iallafall i mig vad som var möjligt, innan vi gick upp på rummet och bytte kläder för att bege oss ut på stan och köpa nödvändigheter.

Stannade vid CVS, där vi köpte schampo, balsam, tandkräm osv. Flög nämligen bara med handbagage. Sedan gick vi vidare upp och ner längs Miami Beachs gator, innan vi tog oss tillbaka till stranden och badade samtidigt som ett åskoväder rullade in. När det kom närmare gick vi upp och tillbaka mot hostelet, då ingen riktigt kände för att friteras. Där möttes vi av Sverige-England matchen på storbilds-TVn. Jag höll mig uppdaterad av skriket nedifrån, samtidigt som jag duschade. Efter alldeles för mycket jubel insåg jag att England vunnit. Tråkigt. 

Vid sextiden var det dags för middag. Även denna långt ifrån vad till och med jag kan åstadkomma i köket. Tryckte iallafall i oss det mesta innan vi gjorde oss iorning för ännu en utekväll. Nere i lobbyn träffade vi några australienare som vi hängde ihop med större delen av kvällen. 

Klockan 10 blev vi upphämtade av en Hummer limo utanför hostelet, som sas vara Miamis största. Åkte till en pub där vi stannade i två timmar innan det bar vidare till en nattklubb vid namn Cameo. Där gick vi alla skiljda vägar och jag åkte tillbaka hemåt. Tog en promenad längs stranden och köpte pizza, innan vi slog oss ner i partylobbyn. Tidigt på morgonen gick vi upp till rummet och somnade på stört. 


Jag, Nicole och Mikaela påväg från 7 Eleven

Emma, Nicole, jag och Mikaela


På stranden 


Mikkan och jag i badkaret


Turkost vatten och nästan vid sand kändes inte helt fel


Emma och Nicole


På stadspromenad


Miami Beachs gator


CSI MIAMI-husen!

'
Strandpromenaden


Emma och jag innan utgång


En utav australienarna


Nikkan, Mikkan och Australien


Vår room mate Ashely, jag och Nicole


Framför vår fantastiska limo


Emma och Nicole 


En överlycklig Emma i framsätet

I torsdags eftermiddag åkte jag och mina väskor mot Boston Logan airport. Efter att jag lyckats åka till fel gate och sedan på gående fot tagit mig rätt, hittade jag mina vänner och checkade in. Lite innan 7 lyfte planet och tre timmar senare landade vi i Fort Lauderdale, där fick beskåda fetaste åskovädret. Rampen från planet in till flygplatsen var avstängd på grund av alla blixtar, så vi var fast i ytterligare 45 minuter innan dom släppte av oss. Utanför hittade vi en taxi som tog oss till hostellet. Efter ett x antal felkörningar och nästan $100 fattigare kom vi fram. Lagom till slutsekundrarna av Miami Heats finalmatch, som visades på storbilds TV i lobbyn. Stämningen var mer än galen. 

Efter att vi fått nycklarna gick vi direkt upp till vårt rum för att göra oss iordning. Där träffade vi våra room mates från Australien. Två jättetrevliga tjejer. När sminket var på och kläderna bytta tog vi en taxi till nattklubben LIV. Där mötte vi upp en promoter som tog oss före hela kön. Klubben var jättehäftig. Enorm och fullproppad med folk. Dansade, dansade och dansade, tills vi slutade upp på scenen bredvid DJ:n med värkande fötter.

Några timmar efter att solen gått upp blev vi bjudna på pizza, köpt med ett platinumkort. Kändes himla bra tills pizzabudet dök upp och det visade sig att halva pizzan var bränd. Efter lite klagomål fick vi dock en ny, som vi skänkte till hotellvärden. Sedan bar det av hemåt för några ynka timmars sömn. 


Fix på rummet


VIP-bord på LIV




Nicole, jag och Mikaela


Emma och DJ:n


Random, Emma, Nicole, jag och Mikaela


Emma, Nicole, jag, promotern och Mikaela


Emma och platinumkortet


Emma och jag i väntan på taxin hem

I fredags förmiddag satte vi oss på tunnelbanan som tog oss till New York-bussen. Efter alldeles för mycket bilar på vägarna var vi framme i staden, två timmar senare än beräknat. Trötta, varma och illamående tog vi våra rullande väskor och promenerade några blocks till hotellet. Hade inga större förhoppningar på vårt boende, efter som det blev bokat lite halvt panikartat, men det var faktiskt väldigt bra. Fräsht och nära till allt, inklusive tunnelbanorna.

-

När vi lassat av oss både väskor och största delen av kläderna gick vi till Subway för att köpa varsin baugette. Hungriga som djur smällde vi i oss dom på hotellet, innan vi tog en power nap för att orka med natten. Begriper fortfarande inte hur man alltid kan vara trött när man har rest, trots att man sovit på vägen. Ett under. Sedan drog vi på oss våra kläder, fångade en taxi och åkte till nattklubben. Var ute större delen av natten och var långt ifrån lycklig när jag vaknade upp fyra timmar senare och insåg att jag dansat så långe att jag knappt kunde gå. Tyder på en bra kväll antar jag.

-

Lördagen bjöd på shopping i SOHO, från morgon till kväll. Eftersom det var vår enda heldag var tanken egentligen att vi skulle hinna se massor med turistsaker, men Broadway sög fast oss med sina sugproppar. Kan tillägga att min väska inte gick och stänga när jag skulle packa ihop den, så jag fick lägga ett x antal plagg i en plastpåse bredvid. Nu ekar kontot sådär gött igen.

-

Detta var även dagen då jag fick uppleva mitt livs första frieri. I en skoaffär. Romantiskt va? Medans Sandra och Carro provade skor tillfrågade butiksbeträdet mig om jag ville gifta mig med honom och lockade med ett green card. Brölloppet blev dessvärre aldrig av, trots att det var svårt att tacka nej till ett arbetstillstånd, haha.

-

Framåt kvällen svängde Mikaela och Emma förbi vårt hotell. Gjorde oss iordning och hoppade in i en taxi utanför hotellet. Åkte till ett ställe jag aldrig varit på innan. Och förmodligen aldrig kommer gå till igen, för det sög. Lämnade klubben efter bara någon timma för att åka vidare till Griffin där vi var kvällen innan. Även det var tråkigt så jag bestämde mig för att åka hem och sova.

-

På söndag morgon tog vi subwayen bort till Brooklyn Bridge. Innan vi traskade över köpte vi frukost på Starbucks och tog en titt på dom nya World Trade Center-byggnaderna. Sedan gick vi tillbaka till bron och påbörjade den lilla promenaden. Termometern visade 28 grader och himlen bjöd på strålande sol. Älskar att promenera över bron och jag älskar Brooklyn. Hade inte tackat nej till att bo där.

-

Väl på andra sidan fick vi tag på en taxi som tog oss tillbaka till Manhattan och Staten Island Ferry. Carros enda krav på NYC-resan var att hon skulle få se Frihetsgudinnan. Vad tror ni hon får se när vi åker ut? Jo, ett stort fett fartyg som har lagt sig precis i vägen för vår sikt. Kunde inte sluta skratta. På tillbaka vägen hade jättebåten dock flyttat på sig, så vi fick både fri sikt och en glad Carro.

-

När vi kom fram till fastlandet igen sprang vi till tunnelbanan för att åka till hotellet och packa klart det sista. Sedan tog vi ytterligare en taxitur (nu vet jag vart mina pengar tog vägen) till min buss hem till Boston. Kramade mina vänner hejdå och grät några tårar, innan jag hoppade på bussen och slog mig ner bredvid en tjock kines som snarkade hela vägen.

-

-

-

-

-

-

-

På Brooklyn Bridge

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Idag är det exakt ett år sedan jag och min klass sprang ut vid Röda Sten. Ett år sedan jag blev fri från skolan. Ett år sedan jag tog studenten! Helg galet vad tiden går fort. Nästan så man önskar att man gått om sista året för att åka flak en gång till.

Imorse efter att vi duschat alla tre tog vi bilen och körde mot Sharon. Där stod resten av min LCC-grupp och inväntade skolbussen som skulle ta oss vidare till Newport, RI. När bussen rullar in är den första jag ser min room mate från training school, som jag inte sett på fyra månader. Lite kul, även om vi inte var bästisar direkt.

-

Resan ner tog en timma ungefär. Fantastiskt att bo såpass nära Rhode Island också tycker jag. Första stoppet gjordes vid ett mansion vid namn Rose Cliff, som låg på Bellevue Avenue. Inte det enda slottet på den gatan kan jag säga. Där inne fick vi varsina hörlurar som guidade oss runt i alla rum. Huset var från 1800-talet tror jag, så allt där inne var väldigt antikt.

-

När touren var slut gick vi ut på back yarden. En enorm gräsmatta med en fontän och havet direkt vid gräsmattans slut. Kunde inte haft en mycket bättre vy. När vi tittat och fotat klart hoppade alla på bussen igen för att åka vidare mot Ocean Drive. Där gjorde vi ännu ett litet stopp vid havet för att fota lite till. Är så arg över att jag inte tog med min systemkamera. Sedan var det in i bussen igen för att åka till resans sista stopp, city. Där fick vi fyra timmar på oss att äta, shoppa och göra vad vi ville. Slog oss ner på en italiensk restaurang och åt varsin pizza, innan vi gick mot hamnen och tittade i affärer.

-

Någonstans här gick det fina vädret över till spöregn. Fick springa mellan taken för att inte sluta upp som dränkta katter. Vid halv sex gick vi tillbaka till bussen igen som tog oss hem. Hann med en liten sväng på Marshalls också, där jag hittade ännu ett par skor jag ville ha. Men jag lät bli. Måste spara lite pengar till New York nästa helg.

-

-

-

-

Jag, Julie, Sandra och Carro ute i trädgården

-

-

-

-

-

-

-

-

Julie, jag, Klaudia och Malwina

-

-

-

Juni bjuder på en helg i Boston och Newport, RI. Veckan efter åker vi ner till NYC för en långhelg där, innan mina vänner lämnar mig och fortsätter sitt resande. Då återvänder jag till mitt Boston och spenderar en halv arbetsvecka här, innan det bär av till Miami i fyra dagar.

-

Juli fortsätter med fem dagars jobb på Marthas Vineyard innan jag åker vidare för tre dagar i Montreal, Canada. Sedan ligger några bollar i luften som just nu lutar åt en långhelg i Albany, NY där jag i så fall tänkte tugga av 3 av mina 6 credits på Silver Bay. Får aldrig någon ordning på mitt pluggande, då ingenting låter intressant nog. Men nu vill jag bara ha det gjort.

-

I augusti lämnar jag östkusten för 9 dagar med Nadja i Kalifornien och Washington. Flyger till San Francisco och stannar där i några dagar, innan vi åker söder ut till Los Angeles, för att slutligen hoppa på planet och avsluta resan i Seattle.

-

I september börjar klasserna på Harvard så hittills har jag inte vågat boka in något. Men mitt önsketänkande hoppas på att jag hinner med Niagara fallen och Washington D.C tillsammans med mina föräldrar, som vill ta ytterligare en resa hit. Gör mig inte besviken nu mamma och pappa.

-