I tisdags satte jag mig på tåget mot Stockholm och ambassaden. Hade inte tid förrän igår, men för att slippa gå upp 3 på morgonen sov jag på hotell en natt. Vilket hade kunnat bidra till massa shopping om jag inte hade glömt min plånbok hemma i Göteborg. Haha, ett sådant skämt.

Igår morse hoppade jag på bussen för att åka till ambassaden. Ställde mig i kön 20 min innan min bokade tid. Hade packat in mig i en jävla massa kläder, eftersom jag har hört att det kan ta ett bra tag innan man kommer in. Det gick ändå ganska fort framåt, tills alla amerikanska medborgare kom och ställde sig i den andra kön. Dom hade nämligen företräde. Stod ute och väntade i nästan exakt en timma.

I säkerhetskontrollen röntgades allt och man fick lämna ifrån sig alla elektroniska saker. Sedan gick man in i själva ambassadhuset. Fick ta en nummerlapp och vänta på sin tur. Gött, tänkte jag när jag såg att det bara var 5 nummer kvar tills det var jag. Men det var ju bara kön till luckan där man lämnade in alla papper. Bara att sätta sig ner och vänta igen.

Träffade två tjejer som också skulle åka med Cultural Care samma datum. Den ena till och med från Landvetter. Så tiden gick ganska fort. Efter ca 2 timmar var det min tur igen. Fick lämna fingeravtryck och svara på 3 frågor. Sedan var det klart. Allt som allt tog det ungefär 3 timmar.

I tisdags satte jag mig på tåget mot Stockholm och ambassaden. Hade inte tid förrän igår, men för att slippa gå upp 3 på morgonen sov jag på hotell en natt. Vilket hade kunnat bidra till massa shopping om jag inte hade glömt min plånbok hemma i Göteborg. Haha, ett sådant skämt.

-

Igår morse hoppade jag på bussen för att åka till ambassaden. Ställde mig i kön 20 minuter innan min bokade tid. Hade packat in mig i en jävla massa kläder, eftersom jag har hört att det kan ta ett bra tag innan man kommer in. Det gjorde det också. Stod ute och väntade i nästan exakt en timma. Genomfrusen och go, trots alla kläder.

-

I säkerhetskontrollen röntgades allt och man var tvungen att lämna ifrån sig alla elektroniska saker. Vet inte hur många gånger jag grävde i fickan efter mobilen för att kolla vad klockan var. Sedan gick man in i själva ambassadhuset. Där fick man ta en nummerlapp och vänta på sin tur. Gött, tänkte jag när jag såg att det bara var 5 nummer kvar tills det var jag. Men det var ju bara kön till luckan där man lämnade in alla papper. Sedan var det bara att slå sig ner och vänta igen.

-

Träffade två tjejer som också skulle åka med Cultural Care samma datum. Den ena till och med från Landvetter. Så tiden gick ganska fort. Efter ca 2 timmar var det min tur igen. Fick lämna fingeravtryck och svara på 3 frågor. Sedan var det klart. Allt som allt tog det ungefär 3 timmar.