Det är först idag, en vecka innan avresa, som jag förstår att jag faktiskt ska åka. Det var inte alls så kul som man kunde tänka sig. Efter 12,5 år red jag för sista gången på vem vet hur länge. Jävligt tur att min värdfamilj har både katt och hund så jag har något att klappa på. Kramade även mina älskade vänner hejdå som flyger till Asien imorgon. Kommer troligtvis inte se dom förrän jag kommer hem igen. Om ett år. Imorgon träffar jag mina jobbarkompisar för sista gången. Hatar avsked.