HALVLEK
IDAG FIRAR JAG ETT HALVÅR I USA! Exakt 6 månader har passerat sedan jag, Klara, Sandra och Anna vinkade hejdå till både Sverige och föräldrar på Landvetter flygplats. Tänka sig vad mycket klockare man blivit sedan dess. Nu är det bara lika mycket kvar. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kan inte se dagen då jag tvingas lämna USA.
Helgen
I fredags efter OS fortsatte jag och Linda vårt TV-tittande med världens bästa serie, Skins. Har lyckats göra henne lika beroende som jag var för ett år sedan, hehe. Sedan var det bums i säng, för att vakna upp nästa morgon och göra sig i ordning för en dag på stan med Mikaela. Tjena mittbena vad mycket svenskar det traskar runt i Boston på sommaren. Fick tänka till lite extra ibland för att komma ihåg vilket land man faktiskt befann sig i. Eller okej, så illa var det inte.
Fram mot kvällen sa vi hejdå till Mikaela och fortsatte över bron till Cambridge för en pokerkväll. Jag som aldrig spelat på riktigt tidigare har nu lärt mig både hur man spelar, bluffar och fuskar. Inte illa pinkat på en enda kväll om jag får säga det själv.
Idag stod Boston Harbour Islands på schemat, men det blev inställt på grund av värdet. Som precis allt annat här i staterna. Landet där några ynka regndroppar kan ställa in allt som har med utomhusaktiviteter att göra. Istället spenderade vi morgonen på Panera Bread tillsammans med en ny svensk au pair som bor i Newton. Pratade och åt frukost i flera timmar, för att sedan åka tillbaka hem till Linda och kolla på en film ingen annan ska utsätta sig för att se. The Human Centipede 2. Såg första filmen förra året och det var verkligen mer än nog. Tydligen ska det komma en tredje också.
Innan det var dags för mig att åka hem fick jag vara med och sjunga för Lindas värdbarn som fyllde 4. Sedan blev jag kvarhållen ett tag till med både pizza och spider man-tårta. Där efter satte jag mig i bilen och körde hemåt. Det är under dagar som denna som man förstår vad som menas med att New England har värsta bilförarna/trafiken i landet. Blikers, speglar och bromspedaler existerar inte.
SWEDEN
July 27
Just nu sitter jag och tittar på Olympiska Spelen samtidigt som jag inväntar Linda. Mina värdföräldrar frågade mig förut vilka sporter Sverige är bra på och jag blev helt blockad. Så, vad är vi bra på?
Efter att jag släppt av ungarna vid bussen igår kom Linda förbi i förhoppning om att bada i poolen. Men självklart var det dåligt väder, så istället åkte vi till IKEA och åt lunch tillsammans med Ola. Fick bekräftat att även polacker gillar svenska köttbullar. Där emot tycker de inte om lakrits. Tydligen borde det inte ens klassas som godis, eftersom godis ska vara sött. Dåligt sett att se på godis tycker jag.
Vid tvåtiden åkte Linda hem till sig och jag och Ola hem till mig. Sedan var hon med mig resten av min oerhört jobbiga jobbdag. Plockade upp ungarna vid skolbussen och körde direkt till karaten. Spenderade en timma där innan vi körde vidare mot en park där de arrangerar springtävlingar varje vecka. Blev avlöst av min värdmamma och åkte hem till Ola. Där spenderade vi resten av kvällen med att titta på serier och dricka Cola. Älskar torsdagar.
Dagen har inte bestått av så mycket mer spänning än Olympiska spelen, men snart kommer Linda och livar upp stämningen lite iallafall. Imorgon ska jag till Boston och träffa Mikaela, som jag faktiskt inte vet om jag träffat sedan Kanada. Dåligt. Och på torsdag ska jag med Linda ut till Boston Harbour Islands för bad och picknick. Om vädret tillåter såklart.
Findus och jag i Providence i våras
Harvard
Bra det går med min blogg för tillfället känner jag. Förlåt så hemskt mycket mamma och pappa.
För några dagar sedan tog jag äntligen tag i anmälan till Harvard, så nu är jag uppskriven för att göra ett placement test nästa vecka. Engelskakursen jag ska läsa där startar i september och innan dess måste testet göras inför klassuppdelningen. Får vi se om dom vill ha mig eller inte.
Sick World
Ibland blir man arg, ibland ledsen, ibland besviken och ibland räcker inget av det till för att beskriva vad man känner för en del saker som händer i denna sjuka värld. För ca två veckor sedan klev en man in genom nödutgången på midnattspremiären av den nya Batman-filmen i Colorado och började skjuta ner människor med fyra olika gevär. 12 stycken dog och han lyckades skada oerhört många fler. Som om inte det skulle vara illa nog hade han även anlagt bomber i sin lägenhet, i hopp om att en granne skulle gå in och avlösa dem, genom snubbeltråden som han kopplat till dörren.
Idag skrev Aftonbladet en artikel om tre killar som dött i försök att skydda sina flickvänner från skotten inne i biosalongen. En av dem var pojkvän till min vän, Cynthias, vän. Förstår inte hur man kan bli så mentalt jävla sinnesrubbad att man skjuter ner dussintals av oskyldiga människor, bara sådär.
Brev
Ibland dimper det ner fina saker i brevlådan. Typ som det här brevet, med Olivia som avsändare. Hon lämnade landet lite väl hastigt för ungefär två månader sedan och kvar blev ett hål. Vi saknar dig allihopa här borta, Ollebolle. Och som svar på din fråga så tycker jag om lakrits.
Silver Bay
Ett par minuter innan klockan slog 4 i fredags rullade vi in på Silver Bays campus. Förutom mig och Linda bestod bilen även utav tre fransmän- och kvinnor, en brasilianare och en thailändare. Tog oss ett tag innan vi förstod vilket av husen incheckningen var i, då stället var oväntat stort. Men tillslut hittade vi rätt och väl där inne fick vi som sagt reda på att vi var först på plats och där med även var först med att välja klasser. Överlyckliga signade vi upp oss för Fitness och aerobics, hiking, sångbingo, social media och digitalfoto, innan vi tog med oss våra väskor tre trappor upp i ett hus kallat Bayview.
Rummet vi bodde i var långt över mina förväntningar, även om det egentligen inte alls var något speciellt. Hade väldigt, väldigt låga förväntningar inför hela helgen, men jag visade mig ha fel. Lassade av våra väskor och gick ner till första våningen där franskarna hade sin svit. Sedan gick vi vidare ut för att ta oss en titt runt om campuset. Gick ner och satte oss vid vattnet en stund och tittade på alla berg runt omkring. Skithäftigt var det. Sedan letade vi upp en liten klubbstuga där man fick låna allt från spel till kanoter, och bytte in våra namnbrickor mot tennisrack. Intog tennisbanorna och drog igång min karriär som tennisspelare. (Pappa, jag vill på riktigt börja spela när jag kommer hem).
Vid 6 gick vi till matsalen för att käka middag. Bambamat hade man kunnat tänka sig, men här bjöds det på Cesarsallad, hamburgare, kött, bakad och stekt potatis, baugetter, bagels, fukter, bär och våfflor. Dessutom serverades det läsk till alla måltider. Inte mycket att klaga på med andra ord. Vid den här tiden började dem flesta andra au pairerna rulla in och jag träffade det ena bekanta ansiktet efter det andra. Efter middagen gick vi tillbaka till klubbhuset för att låna Pictionary, som vi spelade fram tills vi skulle på en introduktionsgrej vid 10-tiden. Den var över på en halvtimma och då gick vi tillbaka till huset vi sov i. Stannade kvar i franskarnas svit ett tag och fick ena franskalektionen efter den andra. Så nu kan jag säga en väldans massa opassande saker på franska.
På lördag morgon vaknade vi upp, eller inte upp, efter alldeles för få timmars sömn. Drog på oss träningskläder och käkade frukost, medans vi laddade upp inför dagens klasser. Först ut var fitness och aerobics i 3 timmar, som startade lugnt med lite teori. Nu vet jag återigen allt om kost och fick även indirekt veta att LCHF är dåligt för hjärnan. Så nu kan ni sluta med det innan hjärnan krymper kära vänner. Sedan gick vi bort till en gräsplan för att påbörja, vad vi trodde skulle vara ett väldigt oseriöst träningspass. Men icke. Han som höll i passet arbetade som personlig tränare och verkade vara ute efter att ta död på au pairer med sitt mördarpass. Redan efter halva passet var mina muskler så utsugna att jag knappt kunde röra mig.
När passet äntligen var slut drog vi på oss badkläder och gick ner till sjön. Var faktiskt ganska varmt i vattnet, så vi simmade ut till flytbryggan och solade. Inte det lättaste efter ett sådant träningspass. Trodde jag skulle drunkna 527 gånger och på det lyckades jag även bli sjösjuk ute på flotten. Hej, bästa dagen i mitt liv. Simmade tillbaka för att äta lunch och där dog jag på riktigt. Så mycket att jag nästan blev förbjuden av en av ledarna från att gå med på hajken, som fantastiskt nog började direkt efter lunchen. Vem lägger två mördarklasser efter varann? Eller framför allt, vem VÄLJER två mördarklasser efter varann? Återhämtade mig iallafall från mitt blurr och drog med mina ben uppför berget. Gick och gick och gick och gick och gick och gick, tills vi kom fram till en jättefin utsiktplats. Först här slutade jag ångra att jag envisades med hajken. Stannade kvar där uppe ett tag innan vi pallrade oss ner för berget igen och gick till båthuset och lånade en båt. Linda var den enda av oss som kunde ro, så hennes plats blev mellan årorna.
Innan det var dags för sångbingon gick vi tillbaka på rummet för att duscha och göra oss i ordning. Sedan gick vi vidare till den lilla stugan där lektionen skulle hålla hus. Visade sig att sångbingon inte innehöll någon som helst bingo som vi alla sett fram emot, utan istället skulle vi skriva om texter till barnlåtar. Resten av kvällen bjöds på inte så jättekul underhållning från personalen. Dom gjorde dock en liten pjäs med några au pairer där Linda fick agera häst, vilket var jävligt roligt. Sedan blev det disco i stugan som dog ut direkt. Istället gick vi och spelade danstwister i Bayviews uppehållsrum. Sedan somnade vi alla gött i sängarna.
På söndag morgon vaknade vi upp stela som kylskåp och klena som grästrån. Kunde inte röra oss och desto mindre böja oss. På något vis lyckades vi iallafall packa ihop våra väskor och checka ut, innan vi krälade ner till frukosten. Sedan hade vi två lektioner innan det var slut på kalaset. Började med Social media, där vi fick lära oss hur man byter profilbild på Facebook osv (oerhört lärorikt), för att sedan fortsätta med digitalt foto där jag fick lära mig allt jag redan visste om fotografering. Där efter var weekend classen slut och vi blev tilldelade våra certificates. Åt en snabb lunch innan vi hoppade in i bilen och sov hela vägen hem.
Clara, Cynthia och David nyanlända på campuset
Cynthia och Linda
Clara, David, Cynthia och Linda
Linda och jag
Linda, Selina, Gilmar, jag, Jan och Audrey innan vi utklassade franskarna på Pictionary
Förlorande laget
Sjön
Alineane och jag
Flytbryggan
Hela gänget på hajken
Kanoterna
Mina room mates och jag
Linda som häst med Jesper på ryggen
Party
Mobilblogg
Sitter just nu i våra nya franska vänners svit och spelar Pictionary. Blev upplockade en bit från Linda klockan 11 imorse och nästan 5 timmar senare var vi framme i Silver Bay. Tydligen lyckades vi vara först på plats, så vi -kunde välja precis vilka klasser vi ville ha. Imorgon står aerobics, hiking och sångbingo på schemat.
Här på campuset har vi spenderat större delen av dagen åt att inviga mina tennisskills. Aldrig rört ett racket i mitt liv, men ändå utklassade jag alla. HA. Min nya favoritsport. Dock skakar min arm nu och mår allmänt dåligt, så jag var väl inte gjord för det ändå antar jag.
LÄXAN ÄR KLAR!
Firar med en stor kaffe från Starbucks.
Ikväll ska jag åka hem till Linda och spendera natten där, innan det bär av till Silver Bay imorgon morgon. Fick precis reda på att det inte kommer finnas någon täckning på campuset, men hoppas på WiFi iallafall. Om inte, så vet ni åtminstone vart jag befinner mig.
Tur I Oturen
För två dagar sedan gick låsknappen på min Iphone sönder. Gjorde mig inte så mycket tills jag kom på att det även är on/off-knappen. Leva med en telefon som inte går att sätta på om den stänger av sig känns ju rätt ovärt. Så igår tog jag lilla bilen till Dedham och Legacy Place för att se vad dem kunde göra åt saken. Antog att det var enkelt nog för att kunna fixas på plats. Fick direkt hjälp av en kille på Apple storen som säger att dem kan byta ut telefonen mot en ny om dem inte hittar några fuktskador i den. Värt? Fick även reda på att jag hade köpt telefonen med ett års försäkring, och denna försäkring skulle gå ut 20 dagar senare. TACK SNÄLLA TELEFONEN FÖR ATT DU IALLAFALL HAR BRA TIMEING.
Sedan blir jag skickad vidare till en annan kille som blev väldigt fundersam när han insåg att det är en Svensk Iphone och börjar skrämmas med att den kanske inte kommer funka när jag kommer tillbaka hem. Det var inte heller säkert att den skulle fungera här med T Mobile. Vad gör USA med sina telefoner? En halvtimma senare satt jag kvar på samma plats, men nedbitna naglar efter för många "Sim not valid"-meddelanden. Verkade som att min enda utväg var att köpa en ny telefon. Eller åka hem och byta i Sverige som han tipsade om. Ja, men visst. Men då, rätt som det var funkade det! WIHO. Så nu sitter jag här med en ny telefon. Räddad av en försäkring som går ut om 19 dagar.
Idag hade det varit fantastiskt att skriva att min uppsats till helgen börjar bli färdig. Men dessvärre är inte fallet så och nu är det världens åskoväder här + tornadovarningar. Ville inte dö framför min uppsats, så jag värmde pizza som jag sitter och äter istället. Även om jag inte riktigt tror på att det skulle komma en tornado och köra igenom huset vill jag ju inte ta risken att dö hungrig liksom. När jag käkat klart ska jag ta tag i livet och gå ut i garaget för rensa ur bilen, eftersom den ska bytas ut mot Volvon senare idag. (Om jag överlever ovädret vill säga). Förbereder mig just nu mentalt för alla leksaker jag har i bagaget som måste ta vägen någonstans. Hårt liv man kan ha. Sedan ska jag åka och plocka upp ungarna från skolbussen och ikväll måste jag lyckas skriva klart läxan. Måste.
Lyckorus
WAAH, det är 35 grader varmt, poolen är fixad and I'm going in!
July 16
Se där ja. Igår dödade jag en spindel och idag regnade det för första gången på jag vet inte hur länge. Fast det var väl rätt åt oss som har haft sol och 30 grader i säkert en månad. När hände det i Sverige senast måntro? Vår pool har även gått tillbaka från grönt till blått, så snart kan man bada igen. WEHO.
Morgonen idag gick i en dimma. Hann knappt vakna innan jag gick och la mig igen. Fixade frukost, lunch och körde till skolbussen. Sedan dök jag direkt ner i sängen. Om man ändå kunde göra det varje dag. Hann även med att tvätta lite kläder, handla mat, samt gå på hundpromenad. Inte helt illa pinkat ändå.
Nu till den allra bästa nyheten som jag sparat till sist. Jag ska få ny bil! Min lilla Volkswagen har tydligen gjort sitt och istället ska jag nu få leva upp till den svenska normen. Volvo, villa, hund och två barn. Fick bilden nedan av min värdpappa som berättade för mig att jag nu mera kommer kunna flyga ungarna till bussen. Väldans praktiskt. Så där har ni bilen, fast min kommer vara vit.
The Weekend
I fredags fick jag sluta redan klockan 5. 4 timmar senare väntade en bio i Boston. Fördrev tiden med att käka middag och göra mig i ordning. Sedan körde jag iväg till tunnelbanan för att möta upp Linda och company. Alla var fast beslutna om att se Ted. En film om en levande nallebjörn som röker weed. Självklart var den slutsåld när vi väl kom fram, så vi fick köpa biljetter till en senare föreställning. Istället satte vi oss på en bar där lilla jag med för få år på nacken fick nöja mig med en pepsi.
Klockan 10.30 var vi tillbaka på bion och satt vi bänkade framför filmduken med våra smöriga popcorn. Jag visste inte mer om filmen än vad jag redan skrivit, men fasen vad rolig den var. Fram till att nallen dog för ett tag. När filmen var slut rusade jag och Linda ut med en jäkla fart för att hinna med sista tåget. Väl framme kan Linda inte andas och jag får panik. Men alla överlevde. Väl på tunnelbanan blev det världens party. En kille drar upp sin gitarr och får hela vagnen att sjunga med. Sedan blev det inte mycket roligare än så, då vagnen inte rörde sig en enda millimeter på 20 minuter. Bestämde oss för att hoppa av och ta tåget hem till Lindas kompis istället. Där spelade vi ett dansspel tills det blev läggdags.
På lördag morgon åkte vi hemåt efter frukost. Fixade lunch och plockade fram badgrejer medan vi väntade in Marie. Sedan bad det av mot stranden och Rhode Island. Alldeles för många felkörningar och 1,5 timmar senare nådde vad vi trodde var den fantastiska stranden min unges bästis mamma tipsat om. Dök i havet direkt, som faktiskt var rätt varmt, innan jag drog fram google och gjorde en ny sökning. Stranden vi var på var nämligen inte alls något speciellt och visst skulle det visa sig att jag tagit oss till helt fel ställe. En hel timma fel dessutom. Blir inte ens förvånad när sådant händer längre. Efter många om och men gick vi tillbaka till bilen igen för att köra till rätt strand.
När vi nådde dit hade klockan redan hunnit bli tre och det fanns noll lediga parkeringsplatser. Slutade med att jag knödde mig in bredvid en elstolpe och bad till gudarna om att inte få den bortbogserad. Väl nere på stranden insåg vi att vi var på precis motsatta sidan av vad alla andra människor var. Men efter 3 timmar i en bil la vi oss bara pladask ner och nöjde oss med det. Gick höga vågor, så alla var nöjda och glada. Måste åka dit igen, fast till rätt sida. Några timmar senare satte vi oss i bilen och åkte hemåt igen. Att den resan endast tog en timma kan ju diskuteras.
Väl hemma duschade vi och gjorde oss i ordning för ett house party i Boston. Vad som började väldigt dåligt slutade väldigt bra då hela festen förflyttades upp till taket, med utsikt över Bostons skyline. Efteråt åkte vi hem till Linda och klev in genom dörren liknande sotare. Taket hade nämligen färgat av sig lite. Mina vita Converse behöver en tvätt kan jag meddela.
Där vaknade vi imorse vid 11-tiden och jag fick berättat för mig att jag inte bara går i sömnen, utan även kittlas. Om det inte spökar i Lindas hus vill säga. Hon vaknade nämligen upp av att jag försökte dra ut hennes fötter från täcket och kittla dem. Jag har inte något minne av detta.
Efter att vi ätit frukost åkte Linda med mig till Boston för att gå på mitt au pair-möte. Svanbåtarna stod på schemat! WEHO. Nu i sommartider kommer dem flesta nya au pairerna, så jag känner inte ens igen hälften av min grupp längre. Pratade inte med med så många, då mötet endast var 30 minuter, med hann med ett par trevliga tyskar iallafall. Alla dessa tyskar. Efter mötet drog jag och Linda med oss Ola och en ny tjej för att visa dem Newbury Street. Sedan åkte dem hemåt och vi gick och mötte Mickael för att äta sushi istället. Sedan tog vi tåget tillbaka till Linda innan jag fortsatte hemåt.
Nu sitter jag i sängen och klappar på katten. Börjar bli dags att stänga ögonen också så jag orkar jobba imorgon. Godnatt!
Linda och Marie på Horseneck Beach
Bebis med sin pepsi
Marie, Linda och jag på taket
Sotare
Newton-bor
Svanbåtarna
July 10
Nu mera går mina ungar på camp 7 timmar om dagen, så mina 11-timmars-pass har förvandlats till ett glidarjobb. Frukost på morgonen, middag på eftermiddagen, sedan checkar jag ut. Idag hamnade även mathandling på schemat, då ena hunden bestämde sig för att käka upp allt vårt bröd. Svårt att göra peanut butter and jelly sandwiches utan bröd förstår ni. Och utan det blir det ingen lunch till ungarna.
Under min lediga tid var tanken att jag skulle drömma mig tillbaka till gymnasietiden och skriva klart en uppsats som behöver vara klar nästa vecka. Ska ta en weekend class i New York då och bli av med 3 credits. Men för att detta ska kunna hända måste jag skriva hela 10 sidor ordbajs. Inte min starkaste sida. Istället låg jag ute vid poolen och solade i några timmar. Jättenice tänker ni, men pumpen till poolen har gått sönder och våra döda insekter som vanligtvis flyter runt där har konkurerats ut av en massa alger. Så nu är vattnet lika grönt som gräsmattan och skulle kunna liknas vid en rutten damm.
När jag slutade för dagen drog jag på mig mina träningskläder och gick ut på en power walk. Inte illa med både det och hundpromenad på samma dag inte. Fick lite ångest när jag insåg att mina träningsskor inte använts dem senaste tre månaderna. Funkar inte riktigt tillsammans med mitt konstanta godisätande. Kommer komma hem med diabetes, fetma och utan tänder. Be prepared.
Imorgon ska jag träffa nya tjejen i Klaudias familj igen. Hoppas på att tycka om henne lite mer denna gången, då nästan alla mina närmaste vänner här i trakterna lämnat Massachusetts för rematchar och förlängningar. Den gråa sidan av au pair-livet. Nu - tillbaka till uppsatsen.
I New York City
Six Flags
I lördags lämnade vi lägenheten redan klockan 8.30 för att åka mot Six Flags. Jag, Linda och Coralie somnade gött i baksätet och sov hela vägen. Eftersom jag kommer från Lisebergsstaden och i princip bodde där för några år sedan hade jag inte alltför höga förhoppningar om stället. Men jäklar, vad mycket fetare det var. 7 berg- och dalbanor, den ena värre än den andra.
Tydligen hade vi valt en väldigt bra dag att åka dit på, då köerna inte var mycket längre än 20-40 minuter. Dessutom var det molnigt så vi slapp dö utav värme också. Timmarna gick och vi åkte den ena attraktionen efter den andra. Hittade världens bästa berg- och dalbana som hette Bizarro. Började med en mördarbacke och gick under marken vid två tillfällen. Dessutom hade man musik i stolen. Nu har Liseberg något att jobba på minsann.
Jag lyckades även dränka Linda två av två gånger i en vattenbana som liknade Colorado. Båda gångerna hamnade hon i vattenfallet och jag gick där ifrån i lite nedskvätta shorts. 2-0 till mig. Sedan spelade vi lite innan det var dags för hemfärd. Även här sussade vi i baksätet och gjorde ett stopp på McDonalds, innan jag och Linda blev avsläppta hemma hos henne. Där ifrån körde jag hemåt och somnade nästan så fort jag kom innanför dörren.
Nicola och Coralie
Goliath
Lunch time
They warned ya..
Nyduschad Linda
Berg- och dalbana från antiken. Den var så rutten att den svajade
Min groda och unicorn
4th of July
Igår tog jag en efterlängtad sovmorgon innan jag gjorde mig iordning och körde mot tunnelbanan. Den tog mig hela vägen bort till Cambridge, där Lindas vän Mickael bor. När jag klev in genom dörren insåg jag att jag inte riktigt hade lagt märke till utsikten när jag var där senast. Tjena mittbena. Inte helt fel att vakna upp till Charles River och Bostons skyline varje morgon.
Stannade där en stund medans lägenheten fylldes på med folk. Sedan åkte vi tillbaka in till Boston för att möta upp ännu mer folk. Åt lunch och gick runt i vimmlet av människor i Boston Common, innan vi bestämde oss för att åka tillbaka till Cambridge och gå vidare till ett house party som ägde rum några blocks bort från Mickaels lägenhet.
Väl på festen började det helt plötsligt välla in bekanta ansikten från alla håll. Och obekanta med såklart. Saknar att springa in i folk man känner, som man alltid gjorde i Göteborg. Här springer man aldrig in i någon. Festen var rolig till en början, men ju mer folk det kom, ju mer dog den. Konstigt nog. Så efter några timmar promenerade vi tillbaka till lägenheten för att titta på fyrverkerierna. Stod ute till en början, men i samma sekund som första fyrverkeriet lyste upp himlen började det spöregna. Alltså verkligen SPÖregna. Så vi fick springa tillbaka fort som fasen för att undvika drunkningsolyckor.
Inte blev vi vidare ledsna för det då vi insåg att man såg fyrverkerierna ännu bättre från lägenheten. Utan tvekan dem häftigaste jag sett i mitt liv. Hela Boston lystes upp. Dessutom kunde vi lyssna på vår egen musik där uppe. Fick höra av en tjej att vi har största 4th och July-firandet här. Det tror jag på så mycket jag vill, men coolt var det. Vid halv 12-tiden tackade jag och mina vänner för oss. Resan hem tog en timma längre än vanligtvis, då vi var långt ifrån dem enda som var påväg hem till sina sängar. Men hem kom jag och trött var jag. Happy 4th of July!
Tyvärr orkade jag inte gå runt och släpa på min systemkamera, så jag har väldigt stor brist på bilder. Där emot fanns det en massa andra fotoapor på plats, så bilder kommer när jag fått fatt i dem.
HAPPY 4TH OF JULY, AMERICA
Kommer spendera dagen i Boston tillsammans med Linda, fest och fyrverkerier.
Montreal, Canada
Efter att ha hetspackat hela min resväska i fredags morse satte jag mig i bilen och körde till Riverside station, där bussen väntade. Mötte upp Mikaela och även våra två room mates som satt i sätet bakom på bussen. Serena från Australien och Alex, eller Chris som jag döpte om honom till för att slippa förvirring, från Danmark.
Efter 6-7 timmar hade hela bussen tagit sig igenom säkerhetskontrollen mellan USA och Kanada och anlänt till hotellet. Jättefint hotell som låg mitt i stan. Begav oss direkt ut på stan för att få tag på alkohol. Men Montreal, som redan här hade gett mig ett dåligt första intryck, hade såklart stängt alla systembolag. Där emot såldes öl och vin i vanliga butiker, men efter ett x antal försök i ett x antal affärer gav vi upp. Landets butiker och bankomater accepterar nämligen inte visa-kort. Så där stod vi alla fyra mitt i stan, lika fattiga som dem hemlösa.
Något jag inte visste om sedan tidigare var att Montreal är en fransk stad. Fick höra det först på bussen och tänkte inte så mycket mer på det. Men direkt när vi korstat gränsen stod alla skyltar helt plötsligt på franska. Inte några skyltar, ALLA skyltar. Bra när jag kan 5 ord. Dessutom talades det inte många engelska ord i staden, utan även huvudspråket var franska.
Promenerade tillbaka till hotellet, där vi ändå gjorde oss i ordning för vår första natt ute. Sedan traskade vi tillbaka ner mot Montreals stora gator. Efter mycket vel hade vi varit inne på två nattklubbar, men även här utan pengar, så vi begav oss tillbaka till hotellet redan runt 2-tiden.
På lördag förmiddag stod en guidad busstur på schemat. Guiden bröt på franska och var allmänt tråkig, så jag somnade halvvägs. Tre timmar senare var vi tillbaka på hotellet utan att ha fått se en enda sak som utlovades. Detta gällde även dem som höll ögonen öppna. Gick in i hotellets lobby för att googla fram en bank i förhoppning om att lyckas ta ut pengar där. Misslyckades på första banken, men tvärs över gatan låg en till. Skuttade ut där ifrån med kontanter i plånboken. VILKEN LYCKA.
Gick vidare ner till Old Town, som jag och Mikkan tyckte påminde väldigt mycket om Köpenhamn på sina håll. Tittade i lite butiker innan vi tog en taxi till något som lät så häftigt som Underground City. Men det var inte mycket coolare än ett mall under marken. Stort var det där emot, så vi lyckades döda ganska många timmar där inne. Vid middagstid gick vi tillbaka till Old Town där vi beställde mat och drinkar på en liten restaurang. Utanför stod en gatumusiker som endast spelade The Beatles. Fick Montreal att klättra lite på listan.
Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet för att göra oss i ordning för vad som skulle bli en lite mer lyckad natt. Hade fått tag i min Montrealkontakt och nu stod vi uppskrivna på en gästlista för en jättefin klubb. Tog en taxi ner till Old Port där klubben låg, och blev uppmötta utanför. Visade att klubben var byggnaden som såg ut som ett palats och låg längst ute på udden. Hängde på taktreassen hela natten, där vi hade utsikt både över havet och Montreal. Efter en natt av trevligt sällskap och fria drinkar, vände vi på klackarna och begav oss hemåt.
På söndag morgon var det snabba ryck. Byta om, packa väskorna och checka ut på bara några millisekunder. Lämnade väskorna i ett rum och gick till McDonalds för att köpa frukost. En halvtimma senare satt vi på bussen igen, påväg hem till USA. Resan tog ungefär 7 timmar och jag sov halva vägen. Efter att ha saknat mitt fina Amerika i 3 dagar kändes det oerhört bra att vara hemma igen.
Montreal från bussturen
Mikkan och jag
Jag, Serena, Mikaela och Chris
Old Town
Mikkan och jag
Sämsta bilden på lite utsikt från nattklubben
Decisions, decisions
Idag fattade jag mitt svåraste beslut sedan jag kom hit. Förlänga och stanna kvar ytterligare ett år, eller åka hem i februari? Svaret blev det sistnämnda. Just nu vill jag inte ens tänka på när jag ska tvingas lämna älskade USA, men ett år som au pair tror jag räcker för min del.
Så, vad gör man när man kommer tillbaka till Sverige? Gräver ner sig under täcket och ångrar att man inte stannade kvar? Har redan ångest över att året kommer ta slut innan jag vet ordet av, även om det är mer än halva tiden kvar. Det går alldeles för fort.
Mina efterblivna vänner i Sverige. Skulle vilja flytta hit er, allihopa.
The Vineyard
Tisdagen på Vineyarden spenderades till största delen på stranden med ungarna. Började inte förrän tolv, då jag åkte för att hämta upp mina ungar och deras två kusiner. Körde direkt till State Beach där vi spenderade större delen av dagen. Smart ass jag tyckte att solkrämen hjälpte bäst när den låg i väskan, så jag fick gömma mina axlar dagen efter om man säger så.
Tillbaka i huset passade jag ungarna tillsammans med kusinernas mamma, medans mormorn lagade middag. Blev så sjukt bortskämd med maten där nere. Funderar på att anställa henne som kock. När jag ätit upp åkte jag och hämtade upp Nicole som skulle spendera natten hos mig. Vi kollade på några Gossip Girl-avsnitt innan vi somnade.
På onsdag morgon lyckades Nicole på något vis kravla sig ur sängen i samma veva som jag skulle köra ungarna till campet, så hon åkte med i bilen. Under tiden ungarna var där åkte vi vidare till South Beach, som bara låg 5 minuter bort. Hade hört att det skulle vara en jättefin strand. Det var det väl också, men just då var kallt och blåsigt och bara allmänt bedrövligt, så vi låg mest bara under en handduk och gömde oss för sanden som flög överallt. Ändå dröste det sand ur håret i flera dagar.
På kvällen var tanken att vi skulle åka till Menemsha för att kolla på solnedgången, men istället blev vi inbjudna på middag hos kusinerna. Mat går före solnedgång, alla gånger. När natten kom smygande hoppade jag och Nikkan in i bilen igen för att köra hem henne. GISSA VAD SOM HÄNDER DÅ? Jag blir för första gången i hela mitt liv stoppad av en polis. Mitt hjärta hoppade ur kroppen kan jag säga er. Tydligen hade jag missat en hastighetsskylt och körde alldeles för fort. Nicole bara skrattade, medans jag ville lägga mig på marken och självdö. Såg framför mig hur mitt körkort skulle ryka mitt framför ögonen, men farbror blå var snäll och förstående för den stackars lilla svenska, blonda au pairen. Körde där ifrån med både körkort och pengar i behåll. Samt 5 mph under hastighetsgränsen.
På torsdagen skulle jag egentligen jobbat hela dagen, men min värdmammas möte blev inställt så jag lämnade Vineyarden redan klockan 9 på morgonen. Var hemma några timmar senare och dök direkt ner i poolen. Havet här är fortfarande för kallt för mig.
July 2
Så gick vi över i juli månad nu ja. Jisses vad tiden går. Sitter här med två ögon som går i kors medans jag för över dem sista bilderna från Marthas Vineyard, samt bilderna från Montreal. Hade laddat upp mentalt för två mördarinlägg idag, men efter alldeles för många timmar av Skype är jag helt enkelt för trött. Här har ni iallafall en bild på mig och Mikkan i bussen påväg till Kanada. Helt omedvetna om vad som väntade. Förhoppnings får ni höra mer av mig inom kort.
