Mobilblogg

Nu sitter vi laddade på planet alla fyra. Så virriga att vi fick halvspringa till gaten när ropade ut "final call" i högtalarna. 22,8 kilo vägde väskan. Gött. Nu, New York.

 

Packat och klart

...Nästan iallafall. Packa för ett år går inte. Packa för en årstid går där emot. Så det gjorde jag. Resten köper jag i USA.
-
Om 12 timmar bär det alltså av. Kommer inte sätta min fot på svensk mark förrän tidigast år 2013. HUR SJUKT? Ska man skratta eller gråta? Klockan 11.25 går planet mot London och Heathrow, där jag ska spendera ca 2 timmar innan jag flyger vidare till New York. Landar 17.40 amerikansk tid, och 23.40 svensk tid. 10 timmar på ett flygplan. Kul?
-
Mina första 3 dagar och 4 nätter kommer spenderas på St. John's University, Long Island, NY med alla andra au pairer som åker samma datum. Kommer få åka på en liten rundtur i New York, men absolut inte tillräckligt lång för att hålla mig borta resten av året. Lyckligtvis bor jag en inte allt för lång bussresa där ifrån.
-
På fredag morgon hoppar jag och resten av alla Boston folks på bussen mot våra värdfamiljer. Can't wait.
-
image description
-
Paken till värdfamiljen. ERKÄNN FINA? Vad dom innehåller är en hemlisssss.
-
image description
-
Vet inte om jag behöver säga något annat än ka-ching. Hatar att bära runt på kontanter, men eftersom man måste ha det första veckan i New York kan jag lika gärna passa på att flasha med dom.
-
image description
-
Älskade, älskade lakrits. Ska bli spännande att se om jag överlever när detta har käkats upp. Amerikanskt godis är ju ingen höjdare har jag hört.
-
image description
-
Mina nästan färdigpackade väskor. Fick ha 23 kilo i varje. Retsamma dom är som vill att man ska försöka få ner det i en karbinväska.

Seven days

image description
Pussar hejdå på pollarna
-
Det är först idag, en vecka innan avresa, som jag förstår att jag faktiskt ska åka. Det var inte alls så kul som man kunde tänka sig. Efter 12,5 år red jag för sista gången på vem vet hur länge. Jävligt tur att min värdfamilj har både katt och hund så jag har något att klappa på. Kramade även mina älskade vänner hejdå som flyger till Asien imorgon. Kommer troligtvis inte se dom förrän jag kommer hem igen. Om ett år. Imorgon träffar jag mina jobbarkompisar för sista gången. Hatar avsked.



Visumet has arrived

Sitter här och är lite avis på min värdfamilj som åkte till Disney World idag. Fast jag är glad ändå. Hämtade mitt internationella körkort igår och fick visumet idag. Nu är det bara packningen kvar. WEHO.
-

Ambassaden

I tisdags satte jag mig på tåget mot Stockholm och ambassaden. Hade inte tid förrän igår, men för att slippa gå upp 3 på morgonen sov jag på hotell en natt. Vilket hade kunnat bidra till massa shopping om jag inte hade glömt min plånbok hemma i Göteborg. Haha, ett sådant skämt.
Igår morse hoppade jag på bussen för att åka till ambassaden. Ställde mig i kön 20 min innan min bokade tid. Hade packat in mig i en jävla massa kläder, eftersom jag har hört att det kan ta ett bra tag innan man kommer in. Det gick ändå ganska fort framåt, tills alla amerikanska medborgare kom och ställde sig i den andra kön. Dom hade nämligen företräde. Stod ute och väntade i nästan exakt en timma.
I säkerhetskontrollen röntgades allt och man fick lämna ifrån sig alla elektroniska saker. Sedan gick man in i själva ambassadhuset. Fick ta en nummerlapp och vänta på sin tur. Gött, tänkte jag när jag såg att det bara var 5 nummer kvar tills det var jag. Men det var ju bara kön till luckan där man lämnade in alla papper. Bara att sätta sig ner och vänta igen.
Träffade två tjejer som också skulle åka med Cultural Care samma datum. Den ena till och med från Landvetter. Så tiden gick ganska fort. Efter ca 2 timmar var det min tur igen. Fick lämna fingeravtryck och svara på 3 frågor. Sedan var det klart. Allt som allt tog det ungefär 3 timmar.
I tisdags satte jag mig på tåget mot Stockholm och ambassaden. Hade inte tid förrän igår, men för att slippa gå upp 3 på morgonen sov jag på hotell en natt. Vilket hade kunnat bidra till massa shopping om jag inte hade glömt min plånbok hemma i Göteborg. Haha, ett sådant skämt.
-
Igår morse hoppade jag på bussen för att åka till ambassaden. Ställde mig i kön 20 minuter innan min bokade tid. Hade packat in mig i en jävla massa kläder, eftersom jag har hört att det kan ta ett bra tag innan man kommer in. Det gjorde det också. Stod ute och väntade i nästan exakt en timma. Genomfrusen och go, trots alla kläder.
-
I säkerhetskontrollen röntgades allt och man var tvungen att lämna ifrån sig alla elektroniska saker. Vet inte hur många gånger jag grävde i fickan efter mobilen för att kolla vad klockan var. Sedan gick man in i själva ambassadhuset. Där fick man ta en nummerlapp och vänta på sin tur. Gött, tänkte jag när jag såg att det bara var 5 nummer kvar tills det var jag. Men det var ju bara kön till luckan där man lämnade in alla papper. Sedan var det bara att slå sig ner och vänta igen.
-
Träffade två tjejer som också skulle åka med Cultural Care samma datum. Den ena till och med från Landvetter. Så tiden gick ganska fort. Efter ca 2 timmar var det min tur igen. Fick lämna fingeravtryck och svara på 3 frågor. Sedan var det klart. Allt som allt tog det ungefär 3 timmar.
-

-
image description
På hotellrummets balkong.

Matchningsprocessen

Tänkte berätta lite om hur min matchningsprocess gick till. Matchningsprocessen börjar den dag du skickar in din au pair-ansökan, och slutar den dagen du och din värdfamilj tackar ja till varandra. Innan man kan börja matchas med familjer fyller man i en ansökan och går på en intervju.
-
Min matchningsprocess gick otroligt långsamt. Skickade in ansökan i mitten av augusti och fick min första matchning i oktober. Då landade det ett mail i min inbox där det stod att en familj i Mountain View, CA tittade på min ansökan. Loggar man in på sin profil kan man se hur många barn familjen har och hur gamla dom är. Man kan även se vad föräldrarna arbetar med, hur en typisk vecka ser ut och vad dom söker i en au pair.
-
När man får en matchning ligger bollen hos familjen. Dom får dina kontaktuppgifter, medans du bara kan se vad deras namn och staden dom bor i. Är dom intresserade skickar dom ett mail och frågar om dom får lov att ringa dig. Antingen via telefon, eller Skype. Denna familjen ringde på telefon efter någon dags mailande. Tyckte inte det kändes bra alls efter att vi pratat. Antagligen kände dom lika dant då dom valde en annan au pair.
-
Tillbaka in i matchningsprocessen igen. Fick tre matchningar på två veckor, boende i Colorado, New Jersey och Conneticut. Men ingen hörde av sig. Kontaktar inte värdfamiljen dig inom 48 timmar försvinner matchningen automatiskt. Efter några veckor fick jag ytterligare två matchningar. Den ena boende i Virginia och den andra i Pennsylvania. Virginia-familjen mailade, men ingen av dom kändes bra.
-
Två dagar innan julafton fick jag min sjunde matchning. En familj boende i North Easton, MA. Hade även fått ett mail från mamman i familjen som frågade om hon fick ringa mig på Skype. Vi pratade samma kväll och hon ville ringde igen på julafton. Då fick jag även prata lite med pappan och barnen. Allt klickade. Vi tackade båda ja till varann och detta är alltså familjen jag ska spendera hela 2012 och början av 2013 med.

Paperwork

  • Kopia på pass, körkort och betyg
  • Ansökan till visum
  • Hälsokontroll
  • Internationellt körkort
Japp, nu var det färdigfixat med alla miljarder papper som ska skickas in till CC. Finally.
-
Besökte farbror doktorn i måndags för att göra en hälsoundersökning. 500 kronor för 3 minuter. Värt? Nja. La intyget på lådan samma dag och kände mig sjukt nöjd. Men nej, så lätt skulle jag inte komma undan. Jag hade fått ett gammalt intyg ifyllt. Såklart. Always happens. Saknades ett tuberkulostest, så nästa dag var det bara att återvända med det nya pappret. Ändå inte alltför irriterad på mig själv när jag fick reda på att det inte skulle kosta något extra. Men varför vara oirriterad? Herr gammeldoktor hade självklart inte något material till denna undersökning. Surprise. Kundeduvälsagtpåtelefon.
-
Fick pallra mig iväg till en lite mer updated läkarmottagning. Men nä, livet ska inte vara lätt. Nu hade det ju blivit tisdag och här gjordes det bara tuberkulostest på måndagar. Men PANIIIIIK. Pappret var ju redan försenat. Tack och lov finns det vänliga människor här i världen, så jag fick göra det ändå. Helt plötsligt var det där emot inte så gratis längre. 240 kronor fattigare och det slutar inte suga här. Detta testet går inte att läsa av förrän efter 72 timmar. Panik igen. Ringde CC och det var coollugnt att det kom in en vecka sent. Skönt.
-
Internationella körkortet gick desto smidigare. In och ut ur ett hus. 2 minuter och 250 kronor. Får det om cirkus en och en halv vecka.
-
Så var det ju det här med ansökan om visum också. Ibland undrar jag verkligen om alla hästar är hemma. Eftersom min värdfamilj ville att jag skulle komma asap så var CC snälla och bokade tid på ambassaden åt mig. I vanliga fall behöver man fylla i en ansökan först och sedan ansöka om tid själv (rätta mig om jag har fel). Gött, tänkte jag och la det åt sidan i mitt huvud. Ett tiotal dagar senare gräver jag i min inbox och hittar ett mail. "Detta bör du sätta igång med redan idag". Va, vad är detta? Visumansökan. Klart att jag också måste göra en sådan. Vad tror jag? Snabbt klickade jag mig in på länken i tron om att detta skulle ta mig flera dagar att göra klart. (Hur långt innan måste detta vara klart? Är det redan för sent? Vad gör jag?) Men det var rätt lugnt. Fanns en bifogad mall till hjälp om hur man skulle fylla i ansökan. Tog kanske en halvtimma.
-
Nu väntar bara intervjun på Svenska ambassaden. Inget att oroa sig för säger folk. Jag oroar mig ändå.

RSS 2.0