Det går så bra för mig hela tiden. När jag packat klart kändes det som om jag glömt hälften, så jag gick igenom hela rummet för att försöka komma på vad. Tog lite för lång tid. När jag kom fram till tågstationen var parkeringen smockfull. På helger brukar det stå en 3-4 bilar där, men idag var det vardag ja. Om jag ändå tänkt på det.
-
När jag väl hittat en ledig ruta skulle jag betala parkeringen för första gången, eftersom jag inte vill ha tre böterlappar på rutan när jag kommer tillbaka på söndag. Man får nämligen inte parkera där över natten och man kan inte betala för flera dagar i sträck.
-
Samtidigt som jag trycker i sista myntet vrider jag på huvudet och inser att tåget har rullat in. Och inte på det vanliga tracket, utan det som är på andra sidan bron. PANIK. Så där sprang jag, med tre väskor i högsta hugg. Upp för tre trappor, över bron, för att inse att alla redan hoppat på. "WAIT!" skrek jag då så högt jag kunde och dom väntade. Ner för dom sista tre trapporna, sedan runt och upp på perongen, för att kasta mig på tåget.
-
Här sitter jag nu. Död och anfådd efter ruchen. Mikaela missade sin buss till Boston, men nu är hon påväg hon med. Bara att hoppas på att hon är i tid till New York-bussen.