-

I flera veckor hade Ben sett fram emot att träffa sin 14-åriga vän Julian, som bor i grannhuset. Väl där upptäckte han till sin förskräckelse att huset stod tomt. Han sprang över och knackade på dörren fyra-fem gånger under loppet av en timma. Men ingen Julian. När vi dödat lite tid åkte vi vidare mot Childrens Museum. Lägligt nog fanns där en magiker som trollade fram allt från kaniner till små ljus ur öronen. Ben var fast, men Rachel ville hellre leka café och tvinga in mig i små, små tunnlar som inte alls var gjorda för människor i min storlek.

-

Efter ett par timmar där inne var det dags för lunch, så vi åkte vidare till kidsens favoritrestaurang. The 99. Där finns dom typiska amerikanska båsen med röda soffor. På vägen var vi såklart tvugna att köra förbi huset igen för att bekräfta oss om att Julian verkligen inte var hemma. Käkade en Cesar som vanligt, medans ungarna skulle ha Mac and Cheese och Buttered Pasta. Inget kött här inte.

-

När vi kom tillbaka till huset var Grammy där, min värdmammas mamma. Vi, barnen och hundarna tog en liten promenad i skogen längs floden som flöt utanför huset innan hon tog över och jag dök in i duschen. Lagom till att jag var klar kom mina värdföräldrar och så bar det av mot Pass Over-firandet.

-

Innan middagen skulle alla läsa varsina verser ur en judisk bok, Haggadah, som bland annat berättar lite om historian bakom hela grejen. Jag gav mig an en vers och det var lite som att läsa grekiska. Alla ord var på fin fin förvrängd engelska och den enda som faktiskt förstod vad som lästes var mannen som hostade middagen. Så emellanåt pausade han för att förklara vad som sagts. Då passade man även på att knapra på matzahbrödet som låg på tallriken. Då och då skulle man även äta av lite andra saker, som jag tyvärr inte riktigt vet vad det var. Vi gjorde en förkortad version av det hela, då det tar ca 3 timmar att göra sedern fullt ut. Vem orkar vänta så länge på att få äta?

-

När det var dags för maten serverades det först en äggsoppa, endast gjord på ägg, vatten och salt. Less is more? Sedan var det dags för Mazah Ball-soppan. Till den åt man även av brödet. Smakade mestadels mjöl. Då dessa två bara var förätter låg middagen fortfarande på lur. Jag fick dumt nog för mig att jag skulle testa allt, så jag hade största tallriken. Mer mat än min värdpappa, mer mat än barnens kusin. Blev till och med lovad pengar om jag kunde äta upp allt, haha. Gick där ifrån proppmätt med en omkrets på 20 cm mer än vanligt.

-