En timma försenat rullade tåget in på stationen. På något vis lyckades en mindre glad Linda övertala tågvärden att vi skulle slippa betala för biljetterna. Vet inte hur det gick till, men gick gjorde det. Så en gratis resa ner till min fjärde stat fick oss på väldigt mycket bättre humör. Sitta och vänta på en bänk i över en timma en lördag blir man liksom inte speciellt lycklig av.

-

Resan tog ungefär 40 minuter, vilket var bra mycket kortare än vi båda räknat med. Väl i Providence gick vi till Panera Bread och köpte bagels med cream cheese till frukost. Sedan gick vi vidare in i mallet som låg precis bredvid och tittade i affärer. Efter ett tag där inne bestämde jag att vi skulle promenera bort till Brown University som låg ca 20 minuter från downtown. Det var innan jag visste att det låg allra längst upp på en hög, hög kulle. Träning för resten av året. Otroligt nog hittade vi rätt direkt. Jag var inställd på att det skulle ta över en timma, med tanke på hur det brukar gå när jag ska någonstans.

-

Vi gick in på skolans campus, men fick inte se mycket mer än framsidan av det. Pågick en konsert på baksidan, så allt var inhägnat och det stod vakter överallt. Väldigt synd tyckte jag, men vi hade det bra på andra sidan huset med. Satt där på gräsmattan ett tag med massa studenter innan vi gick tillbaka till downtown igen. Jag fick köpt mig en klänning och ett par Ray Bans. Efter för många timmar där gick vi till en jättefin restaurang och köpte minsta jävla sushibitarna för $12 var. Men goda var dom.

-

När klockan blev 7 gick vi till tågstationen igen och åkte tillbaka mot Boston. Tågvärden var så långsam med att kolla biljetter, så precis när han kom fram till oss var det dags för honom att öppna dörrarna och för mig att hoppa av. Behövde alltså inte betala ett enda cent för min tur och retur-resa till Providence. Så kan det gå när man har flyt.

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-