I lördags tog jag tåget till Boston för att träffa Nadja och Ilse, en tjej från Mexico. Jag och mina kära fördomar har fått för oss att vi vet exakt hur alla sydamerikaner är. Men Ilse visade mig något helt annat. Där dyker hon upp och beter sig precis som vilken svensk som helst. Förutom att hon pratade engelska då. Bra engelska dessutom. Inte för att det skulle vara fel om hon var på något annat sätt, men ni förstår. Svårt att umgås med folk man inte har något gemensamt med.

-

Dom kom och hämtade upp mig vid tunnelbanan, eftersom jag har lokalsinne som en guldfisk. Gick till Apple Storen och köpte ny plast till min telefon. Min förra var smutsig och hade blivit missfärgad = jag hade en gul, sketen iPhone. Sedan gick vi och käkade lunch på Cheesecake Factory. Jag har inte ätit annat än skitmat denna veckan, så varför inte fortsätta? När vi var klara googlade jag fram en biograf och så tog vi våra ben och gick till... bam bam bam, tunnelbanan som låg 10 meter bort. Efter massa tjat från min sida lyckades jag övertala dom åka istället för att gå. Är lite lat.

-

Köpte biljetter till The Hunger Games och den var SÅ OTROLIGT BRA. Alla måste se den. Alla. Var nervös och satt som på nålar genom hela fimlen. Oj, vad det kommer ta lång tid innan något toppar den. För er som inte vet handlar den kort och gott om barn som tvingas slåss mot varann tills det bara är en överlevande kvar.

-

Efter bion tog jag och Nadja en rush mot tåget genom halva Boston. Inte så lat längre va? När vi äntligen fick tag på en taxi insåg vi att vi redan hade missat det. Så, strandade i Boston i 3 timmar. Inte alls så roligt som man kan tänka sig. Vad gör man när alla butiker har stängt och man som 19-åring här är detsamma som en 16-åring i Sverige? 2 år för liten. Man hittar en bar, ger vakten lite ledsna puppy eyes, går in och käkar kakor och dricker mjölk. PARTY. Sedan glömmer man lämna snälla servitrisen några dollar i dricks när man i allt virr inser att tiden flög iväg och det är var dags att vandra vidare mot nästa tåg. Kan ju säga att vi somnade omedel bums när vi kom hem.

-

Imorse kravlade vi oss upp ur sängen och segade tills det var dags att åka till tåget för att plocka upp Nicole och hennes bror. Sedan bar det av mot outleten. Den farliga outleten. Marina kom i sin bil, så henne träffade vi först där. Gick runt ett par timmar och sedan gjorde vi ett litet avbrott för att åka till en svensk butik som låg 10 minuter bort. Bra gjort. Köpte Marabou Schweizernöt (I like), Wasa knäckebröd, Tukrisk Peppar och lite annan lakrits för 250 kronor. Ta betalt visste dom hur man gjorde minsann. Men det var mer än värt. Sedan åkte vi tillbaka och spenderade lite mer pengar. Tömde två av 3 konton som jag har. WEHO. Är nu mera en fattig au pair. Ska aldrig mer åka dit. Men fina saker fick jag med mig hem iallafall. Ska visa imorgon!

-

När alla affärer stängde åkte vi till Starbucks och drack kaffe, innan det var dags att köra tillbaka Nicole och Karl till tåget. Släppte av dom där och fortsatte vara TAXI-Alex medans jag körde Nadja till Klaudia, där hennes vän var med sin bil. Lyckades komma hem innan mina ungar hade lagt sig för en gångs skull, så jag fick säga godnatt. Vissa helger hinner jag knappt se dom små barnen, för vi går om varandra hela tiden. Dom är vakna när jag sover, och när jag är vaken sover dom.

-

-

-

-

-