Igår morse väcktes jag av 4 skrikande ungar som sprang runt utanför mitt rum. Härlig känsla det där. Verkligen. Ben och Rachels kusiner var här för kalaset. Tog mig upp ur sängen, käkade IKEA-knäckemackor till frukost och slog in lite paket som jag inte orkat göra tidigare.

-

Födelsekalaset var i en simhall lite mindre än en halvtimma här ifrån. Tog mig tre highwayar att komma dit. Så roligt här, man kör av ena motorvägen och direkt på andra, för att köra av den och på en tredje. Var över 20 ungar på kalaset och Rachel sprang runt med världens största smile hela eftermiddagen.

-

När kalaset var slut tog jag bilen till tunnelbanan i Braintree för att hinna in till Boston innan klockan 8. Kostade bara $8 att parkera över natten, så det kändes mer värt än att åka hem och vänta på tåget i två timmar och dessutom komma alldeles för sent till middagen.

-

Blev sjukt nöjd när jag hittade till parkeringshuset på första försöket, men visst skulle jag få mig ett äventyr även denna gång. Har aldrig någonsin varit så snurrig som jag är i det här landet. Kör fram till bommen man måste passera för att komma in i parkeringshuset och upptäcker att någon glömt sin biljett i automaten. Nice tänker jag och tar den, men självklart är det bara betalt för att stå där över dagen så jag tar upp en sedel och försöker trycka in den. Men nej, omöjligt. Så jag backar ut och kör runt för att se om jag kan komma in från ett annat håll, men hittar bara bussparkering och drop off. Alltså va? Fortsätter köra och hittar ett litet bås med en gubbe i och en bom framför. "Exit only" står det där såklart. Hoppar ur bilen och ber om hjälp. Han säger åt mig att köra tillbaka till där jag försökte komma in första gången. Så tillbaks till gå igen, med lite mer uppmärksamhet.

-

Även denna gången tycks någon ha glömt sin biljett i automaten. Lite för bra för att vara sant? Rycker ut biljetten och bommen öppnar sig. Precis som den gjorde första gången, när jag inte tittade. In och parkera på smalaste jävla platsen. Låset på min bakdörr är nämligen sönder, så jag försökte ställa den så nära gubben i båset som möjligt. Någon kanske får för sig att festa loss på lite bilar under natten liksom. Fram till luckan igen för att betala, men lyckas idiotförklara mig igen, då man självklart inte betalar förrän man åker där ifrån. Går iväg till vad jag tror är stationen, men icke. Så tillbaka till gubben i luckan IGEN för att fråga om vägen ytterligare en gång. Väl inne på stationen hittar jag iallafall tåget och där var det slut på snurr.

-

Mötte upp Mikaela och Nicole och åkte tillsammans med dom till Cheesecake Factory där några av dom andra tjejerna väntade på oss. Fick bord direkt och även denna gången lyckades vi beställa in drinkar. Himla svårt det var då. Bordet fylldes på allt efter som och tillslut var vi 15 svenskar där tror jag. Askul att det bor så många runt omkring.

-

Efter middagen åkte jag, Mikaela och Nicole vidare till en hemmafest, som visade sig vara astråkig. Gick där ifrån redan efter 20 minuter och en och en halv timma senare var vi hemma hos Mikaela i Newburyport. Hon är en mästare på att inte lyssna på sin GPS ska ni veta.

-

Imorse sprang tiden iväg fort som attan. Hann bara med en liten liten rundtur påväg till tåget, så jag får väl åka dit snart igen. Tillskillnad från mig så bor Mickan i något som är värt att kalla stad, så det kan ju vara värt att ta sig en titt på någon gång.

-

Nu kom jag precis upp till mitt rum efter att ha kollat på ett avsnitt av Glee med min värdmamma. Hon är lite besatt av det programmet. Kändes passsande att öppna min pepsiflaska idag som hon köpte till mig första veckan. Yep, mamma och pappa. Jag höll mig så länge att Jess sa "I'm surprised you haven't finished that yet". The end.

-

-

-

-