Igår tog vi oss som sagt nedåt till dom sydvästliga delarna av Massachusetts. Bilresan tog cirka 2,5 timmar och jag kan inte vara tacksam nog över att mina föräldrar hyrde egen bil. Jag sov nämligen hela vägen. Hade aldrig orkat köra.

-

Första stoppet gjorde vi i Provincetown, allra längst norr ut på Capen. En liten by, känd för att många homosexuella par är bosatta där. Man kunde köpa t-shirts där det stod "I Love My TWO Mommies/Daddies" osv. Ett väldigt speciellt ställe skulle jag vilja säga. Mitt ute i ingenstans. Klurar fortfarande på varför folk faktiskt vill bo där, då byn till största delen bara bestod utav souvenirbutiker. Men fint var det iallafall, så man borde absolut åka dit och ta sig en titt. Speciellt på sommaren kan jag tänka mig, då det är högsäsong på hela Cape Cod.

-

Efter att ha gått både upp och ner på gatan som fanns där, satte vi oss på en restaurang som låg precis vid havet. Tryckte i oss varsin stor fet köttbit innan vi satte oss i bilen igen för att åka över till den östra sidan av ön, och kolla in stranden som vi blivit tipsade om. Jäklar alltså. Helt plötsligt kändes det som om vi tagit oss över atlanten och hamnat i Grekland. Jätteljus sand och blågrönt vatten. Var så sugen på att bada, tills jag kände på vattnet och insåg att det var iskallt. Måste åka tillbaka om några månader.

-

Sedan hoppade vi återigen in i bilen för att svänga förbi en sista stad i sydöstra Cape Cod, Chatham, för att kolla läget där. Hade hört att det skulle vara jättefint, men iprincip allt var stängt. Det är många butiker och sådant som fortfarande är stängda, eftersom det ännu inte är sommar. En jättegod, jättestor glass fick vi tryckt i oss ute i solen på blågula stolar iallafall, innan det bar av hemåt igen.

-

-

-

-

-

-

-

-