Last Days in Boston
Som ni kanske förstått så har jag stått med fötterna på svensk mark ett tag nu. Är tillbaka på mitt gamla jobb där jag kommer få fast anställning om ungefär en månad och livet rullar på. MEN JAG SAKNAR USA SOM TUSAN och det är då säkerligen inte det lättaste att komma tillbaka till samma gamla svenssonliv efter ett helt fantastiskt år på andra sidan jorden. Till alla er som ens har minsta lilla fundering på att åka - ÅK!
Lyckligtvis för mig så kunde jag inte hålla mig borta speciellt länge, utan åker tillbaka till Boston redan nästa vecka för att hälsa på mina fina i 2,5 veckor. Ska även ta mig en sväng till Chicago som jag aldrig hann se under mitt år och förhoppningsvis hinner jag med iallafall en dag i NYC också. Vill åka NU!
Hur som haver så var det här egentligen inte alls vad jag skulle skriva om, utan istället var tanken min sista vecka i Boston innan resemånaden. Vickan, min kära vapendragare hemifrån Sverige, landade på Logan airport sent på tisdagskvällen där jag plockade upp henne för att spendera en vecka i mina trakter innan en månads resande började.
Jobbade resten av veckan, men hann ändå med en pannkaksfrukost med Lilly på ett mysigt litet café, samt en sväng både till Wrentham outlet och mallet i Braintree för att Vickan skulle få fylla upp sin resväska lite. Även jag lyckades bränna en väldigt onödig summa pengar. På fredagskvällen mötte vi upp Niklas, Jakob och Ola för att utklassa dem på lasertag en sista gång. Där efter styrde vi vidare mot Cheesecake Factory för att äta middag med Lilly.
På lördagen åkte vi in till Boston där vi mötte upp Mikaela en sista gång innan hennes flytt till NYC och tog Vickan på sightseeing i staden. Gick Newbury st upp, klappade lite ekorrar på avstånd i Boston Common och mötte sedan upp Niklas och Jakob för att äta middag på Dick's. En restaurang med otrevligast möjliga personal som skriker på sina gäster och skriver elaka grejer på hattar som man sedan får på huvudet. Haha, hade ganska kul åt det allihopa.
På söndagen stod ännu mer sightseeing på schemat. Tog oss en sväng till Cambridge och Harvard, där vi även hann med att luncha med min kusin som jag inte sett på hundra år. Vickan fick prova på ostron för första gången och jag lyckades spendera ännu mer pengar. Hann med en runda ner till hamnen också, innan vi avslutade kvällen på bio med hela gänget.
Washington D.C in October
Sista helgen i oktober var även sista helgen som mina päron var och hälsade på. Hoppade på planet och styrde söder ut mot USAs huvudstad, Washington D.C. Trodde jag skulle få en rätt tråkig uppfattning av den staden, men fasen vad fint det var!
Hotellet vi bodde på låg precis vid Vita Huset, så efter att vi checkat in tog vi oss ner dit för att fota lite. Sprang på en polis som gav oss biljetter in till bakträdgården där man kunde gå så nära huset att man nästan petade på det. Ganska häftigt, även om Obama inte skymtades till någonstans. Promenerade runt i trädgården ett tag för att sedan glo lite på obelisken som låg en stor gräsmatta bort.
Andra dagen besökte vi Kapitolium, åkte ut till Arlington och kyrkogården där bland annat J.F Kennedy ligger begravd och sedan vidare bort till Pentagon. Inte mycket utav flygplans-krash-skadan som syns på det huset alltså. På kvällen åt vi god middag och promenerade förbi Vita Huset en gång i Kvällstid också innan det var dags att sova, för att sedan åka tillbaka till Boston dagen efter.
Halli hallå
Hej alla fina,
Folk har klagat lite på min uppdatering här i blöggisen, himla konstigt. Min motivation dog lite där i september någon gång, men eftersom ni fantastiskt nog fortfarande är ett femtiotal stycken som ändå kikar in här varje dag tyckte jag att ni förtjänade ett litet livstecken ändå. Så HEJ allihopa.
Mitt au pair-år är över och efter tre dagar på Disney World befinner jag mig just nu i Miami på min resemånad som började förra onsdagen. Har det hur bra och hur varmt som helst, men känslorna är oerhört blandade. Älskar mitt USA-liv och alla fina vänner jag träffat träffat här, så det känns helknäppt att jag snart ska kastas tillbaka till Sverige. Anar att en stor brist på livsglädje kommer smyga sig på efter min hemkomst, men istället för att grina över det så ska jag försöka ta tag i uppdateringen igen och fortsätta där jag slutade. Tillsvidare så är min instagram (alexandralofgren) lite mer up to date.
Happy Birthday
Till mig själv. Idag lämnade jag de kära tonåren bakom mig och gick vidare i livet med tårta och heliumballong.
Min fina grann-nanny kom över med en tårta imorse som det stod skrivet "Happy Birthday Alex" på. Dessvärre kunde hon inte käka den med mig, så jag blåste ut ljusen all alone samtidigt som jag lyssnade på skönsång från mammas och pappas inspelade födelsedagssång. Där efter kom Lilly över med ballong, kaffe och tyska födelsedagssånger. Fantastiskt fint. Ikväll ska jag ut på restaurang med min värdfamilj och fira. Hoppas ni har en bra dag allesammans!
First of December
Vart tog hösten vägen? Kan inte förstå att vi redan gått över i december månad och att mitt år börjar närma sig slutet.
Första december firades med några millimeters snö, samt julgransshopping. Knödde in mig i minivanen tillsammans med min värdfamilj och åkte mot gården där granarna såldes. Upptäckte en enorm skillnad på julgranskvalitet här, då var enda en man plockade upp var PERFEKT. Jag snackar täthet och symmetri i högsta grad. Annat mot dem pinnarna med tre grenar åt varje håll som man hittar hemma i Sverige. Köpte andra granen vi petade på och firade med en kopp varm choklad efteråt.
Fram mot kvällen åkte jag in till Boston för att träffa Elena som var på besök från New York. Vi var på training school tillsammans och har tråkigt nog bara setts en gång sedan dess. Vi slog oss ner på Cheesecake innan vi gick till deras hotell för att för att göra oss iordning innan vi drog iväg till en fest. Vid tretiden hade vi fått nog och släpade fåra fötter på en 45 minuters lång promenad i högklackat tillbaka till hotellet (tunnelbanan hade slutat gå). Jag slank in på hotellet utan problem och fick en gratis natt på hotellrumsgolvet inlindad i ett överkast.
Fall in Boston
Näst sista inlägget från mina pärons besök is coming up! Fick en ledig torsdag när de var här, som vi tog vara på genom att turista lite i Boston. Precis lika komiskt var det denna gången då mamma, som nu varit här i 4 veckor sammanlagt, lyckades visa mig saker som jag inte sett på mina 8 månader här, haha. Tur att du har koll mammsen.
Först tog vi subwayen till Boston Harbour, där det här lilla Boston Tea Party-huset ligger. Tänka sig att det fanns ett sådant där jag varit så många gånger. Sedan bar det av mot Prudential Center, då jag insåg att om jag någonsin ska komma upp i det där tornet så var det nu eller aldrig. Man skulle kunna säga att det är Bostons motsvarighet till Empire State Building i NYC, om man kapar av några tiotals meter. Där uppe såg man ut över hela staden och man fick även en liten elektronisk guide som berättade om att som fanns runt omkring.
Där efter åt vi lunch på Cheesecake Factory och tog en liten shoppingrunda på Newbury St. innan vi fortsatte bort till dem mysiga gatorna i Little Italy. När klockan närmade sig 7 var det dags för mig att åka vidare till Cambridge och Harvard där min class började 40 minuter senare.
WOHOOO!
Vet ni vad? Idag har jag spräckt den jävla ångestbubblan jag levt innuti i 2,5 månader. EN SÅDAN BEFRIELSE. Är precis hemkommen från min näst sista Harvard class, som gick galant. Hade en muntlig presentation där jag pratade om hur isolation påverkar demokratin och efteråt fick man bedömningslappar av alla i klassen. Läraren skrev excellent på alla punkter och någon hade varit rolig och frågat om jag verkligen var säker på att engelska var mitt andraspråk och inte mitt modersmål, haha. Så nu har jag alltså avverkat min sista lektion som jag behövde plugga inför och nästa tisdag väntar ett sista prov. Detta måste firas.
Happy Thanksgiving!
Imorse bar det av till Cape Cod för att fira Thanksgiving med hela tjocka släkten. Vi åt mat och åt mat och åt mat. Tills jag dog och fick jätteont i magen. Nu, nästan 5 timmar senare börjar matkoman sakta men säkert äntligen försvinna. USA har alldeles för många äthögtider.
Om en halvtimma drar Black Friday igång, vilket betyder en jävla massa discounts i affärerna från och med midnatt. Glada affärsbiträden i butikerna som tvingas jobba natt kan jag tänka mig. Jag däremot, ska inte åka någonstans mitt i natten för att shoppa, utan ska istället försöka få lite plugg gjort, packa väskan och sedan skalla kudden. Imorgon åker nämligen jag och Nicole till NYC, för att fortsätta Thanksgiving-firandet ända fram till söndag.
Niagara Falls
På den första av två weekendresor med mina föräldrar i Oktober tog vi bilen upp till Niagarafallen och Kanada. Kom igenom tullen utan problem, lämnade av bilen vid hotellet och blev visade upp på vårt rum. Tror jag och mamma stod där och gapade i någon minut innan vi blev avbrutna av mannen som bar våra väskor. VILKEN JÄVLA UTSIKT. Hade varit skeptisk till hela den här vattenfallsgrejen hela tiden, då jag inte är mycket för att titta på saker, men jesus i min låda alltså. Vattenfall är rätt coola. Ska alltid låta mamma boka hotell i framtiden.
Så, efter att ha agerat kineser i en si sådär 20 minuter och fotat allt man kunde se från hotellrummet gick vi ner till vattnet. Vid 7 tiden slog de på lampor så vattenfallen lystes upp i alla regnbågens färger. Tror vi var så mycket i extas man kan bli över lite vatten faktiskt. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till och käkade innan jag, halvsjuk som jag var, dog i sängen.
På lördag morgon gick vi ner till fallen igen för att åka en båttur som kallades "Maid of the Mist". Den tog oss så nära hästkofallet att man blev helt dyngsur, trots att vi hade ponchos på oss. Himla skönt när det var cirka 8 grader i luften. Där efter väntade en annan tur som tog oss in i berget bakom vattenfallet. Man såg inte mycket mer än en vägg av vatten, men det var rätt häftigt ändå.
På kvällen hade vi reserverat bord på hotellets restaurang, som vi fått höra skulle vara jättebra. Kändes himla bra att kunna beställa in en drink lagligt igen måste jag säga. Inte hänt sedan i juli. Som om detta inte vore nog med belåtenhet, så kommer inte bara köttet in på tallriken jag beställde, utan även en liten skål med bearnaisesås(!!!). WEHOOO. (Det + räkor är det första jag ska äta när jag kommer hem till Sverige. Inte tillsammans såklart, men ni förstår).
Söndagen var vår sista dag, men eftersom bilfärden tog cirkus 8 timmar + stopp så begav vi oss mot Boston redan efter frukost, och kom hem lagon till att Patriots vann ännu en match.
New York City in September
Nu ska jag ta er tillbaka två och en halv månader i tiden, till början September då man fortfarande kunde springa runt barbent utan jacka. Nämligen till helgen efter att jag kommit hem från Kalifornien, då jag och Linda begav oss till NYC.
Efter en 4 timmars bussfärd tog vi oss direkt till SoHo för att hinna med middag och shopping, innan det var dags att åka till lägenheten och göra oss iordning. Där efter styrde vår vän bilen mot Hudson Terrace där en hel natts dansande väntade. Vet inte varför, men man har fan alltid skitkul i New York. Hela kvällen ramlade det fler och fler svenskar och tillslut var vi sju stycken tror jag, var av det visade sig att en av dem bodde 10 minuter ifrån mig hemma i Göteborg. Världen känns verkligen lika liten som en puttekula ibland.
Fram emot natten dog Linda och hennes festande slutade ute på trottoarkanten tillsammans med en säkerhetsvakt, haha. Men som räddaren i nöden dök då vår nyfunne vän Erik upp, och betalade inte bara taxin utan lät oss även sova på ett 5-stjärnigt hotell istället för att dela lägenhet med 10 andra människor (vad man utsätter sig för för att få bo gratis ändå?). Dessutom visade det sig lite senare att han och hans vän spelade ishockey i Philadelphias NHL-lag. Mer än vad jag kan säga att jag åstadkommit här i livet. Så där avslutades alltså vår första natt, på ett fin fint hotell tillsammans med två NHL-spelare. Kunde haft det sämre.
På lördagen begav vi oss ut på stan igen för att äta frukost med Lindas kusin. Där efter fick någon av dem för sig att vi skulle göra manikyr för att döda tid, så vi letade upp ett litet thaiställe och satt där medans de kletade på nagellack. Resultatet blev precis som alla andra gånger när någon annan än jag rör mina naglar - dåligt. Hejdå 40 dollar! Fram emot eftermiddagen var det dags att dra fram min bucket list för att kryssa av The Lion King på Broadway. Lätt den bästa av dem tre musikaler jag sett.
När vi kom ut från själva teatern var det dags att åka till nästa övernattningsställe, vilket var en lägenhet på Wall Street. Där mötte vi även upp Mikaela och Emma som kommit till stan. Vår kompis kompis var väldigt, väldigt stolt över sin lya och gav oss en rundtur som mer kändes som en visning för ett lägenhet som var till salu. Den avslutades iallafall uppe på takterassen som hade utsikt över Ground Zero, Empire State Building och allt var det nu var. Två månar fick vi också, då det reflekterades.
Fram mot midnatt tog vi oss till Meatpacking District och Kiss&Fly där vi dansade tills det blev matdags. Efter ett stopp på McDonalds var det raka vägen tillbaka till Wall St för att sova. På söndagsmorgonen gjorde jag mitt första besök på Sockerbit. Gissa vad som hände? Efter 7 månader utan en enda svensk godisaffär i sikte fick jag TÅRAR i ögonen. JAGÄRSJUK. Gick där ifrån med godis för ungefär 350 kronor. Kan ju säga att bussresan tillbaka hem till Boston var väldigt trevlig.
PUSS
En liten puss från mig och en dubbelhaka från Maggan, för att ni fortfarande är så många som tittar in här trots att jag gått i ide. Har massvis med inlägg till er som bara väntar på att bli nedskrivna. Niagarafallen, DC, NYC x3 och allt där emellan.
Svensk iPhone i USA?
Nästan så ni tror att jag liggen avliden här borta i Amerikat va? Stämmer väl delvis, då min Harvard class sakta men säkert bryter ner mig. Haha nej okej, riktigt så illa är det inte. Jag andas fortfarande och mellan pluggandet lever jag normalt. Börjar även se ljuset i tunneln nu med endast 4 classer kvar. Den 4de december är jag FRI. Känns lite som att ta studenten faktiskt. Borde börja planera en fest.
Hur som haver så fick jag en fråga (eller fyra i en snarare, haha) här i bloggen, som folk ställt så många gånger tidigare att jag nog inte ens kan räkna dem på fingrarna längre. Så, dels därför och dels för att att säga att jag lever, svarar jag här. Efter en massa fina ord löd frågan(orna) som följande: Vet du om en iPhone köpt i Sverige fungerar i USA? Behöver man låsa upp den eller något för att kunna använda ett amerikanskt abonnemang? Eller är det bättre att köpa en iPhone när man väl är där borta? Och i så fall - funkar den i Sverige sen när jag kommer hem?
När jag flyttade hit tog jag med mig min svenska iPhone. Den funkar, MEN man har inget 4G, 3G, 2G eller whatsoeverG-nät utan istället har man något som kallas för Edge (det där E:et som alltid kommer upp när man har dåligt internet hemma) = lååångsamt. Anledningen till detta, om jag förstått det hela rätt, är att i det här landet använder sig många operatörer av någon slags programvara istället för ett simkort, men den svenska tekniken har inte hunnit ikapp ännu så vi behöver ju fortfarande simkort. Därför är det även en del operatörer som inte kommer fungera till din telefon, eftersom dem använder sig av just programvaror. Jag använder mig av Tmobile och bortsätt från att internetet inte är något att hurra för (även omman vänjer sig), så fungerar det ganska bra.
Om din telefon är låst till en operatör i Sverige måste du definitivt låsa upp den för att den ska kunna fungera här. Men har du inte redan köpt en kan du ju köpa den olåst redan från början. Är inte helt säker på hur det fungerar om du köper telefonen här, men när min låsknapp på iPhonen gick sönder för ett tag sedan så jag fick en ny genom försäkringen. Då en amerikansk en, och tack vare att den inte var låst så kunde de ge mig en ny olåst. Annars hade den tydligen inte fungerat i Sverige, sa han. (Dock kan det hända att detta endast gällde iPhone 4 och att senare modeller är mer lätthanterliga). Nu vet jag ju inte om den kommer fungera i Sverige eftersom jag inte testat, men jag tar äpplefolkets ord och hoppas på det bästa :) Och nu mina vänner, vet ni lika mycket som jag själv om det här, haha.
Long Live Obama
Trick or Treat?
Har precis kommit hem efter att ha gått Trick or Treat runt halva området. Ungarna sprang som galningar, och mammorna med barnvagnar likaså. Upp och ner, fram och tillbaka, på var enda uppfart.
Det är helt sjukt vad människor i det här landet blir engagerade vid högtider. Inte nog med att husen dekoreras något otroligt, utan folk sitter faktiskt bänkade innanför dörrarna tillsammans med tonvis av godis och bara väntar på alla barn som kommer förbi. Hur ofta ser man ens så mycket en pumpa utanför husen i Sverige liksom? Shame on us.
Angående orkanen så kom vi väldigt lindrigt undan. Blåste mer än en stormig höstdag, men värre än så blev det aldrig. I NYC, Atlantic City och städerna längs kusten verkar det dock ha varit bra mycket värre, så vi får hålla tummarna för att de snart är tillbaka på benen igen.
Hurricane Sandy
Nu ska jag droppa en MEGABOMB här, även om det väl inte är någon direkt nyhet längre. Alla presidentvalsreklamerna som tagit över var enda radiostation här i Amerikat blandas numera ut med nyheter om "Sandy". Min allra första, livs levande, orkan är nämligen påväg hitåt. Tydligen är Massachusetts återigen i rödzonen och tydligen är det den värsta orkanen på 10 år. Låter väl trevligt?
Har redan börjat blåsa mer än naturligt, men jag tror inte den skulle slå till förrän om ett dygn. Där emot är skolorna stängda och folk uppmanas att stanna inomhus och hemma från sina jobb, samt att plocka in alla föremål som kan tänkas blåsa iväg. Hoppas att bilen står kvar. Blev även uppmanad om att åka och tanka bilen, då bensinstationerna kan tänkas stängas ner. KAOS.
Jag sitter här och korsar mina fingrar för att vi ska få behålla ström och värme, men med största sannorlikhet kommer vi förlora båda. Men så länge huset står kvar så ska vi väl vara glada. Jag tror dock inte riktigt på galenskapet förrän jag ser det med egna ögon. Har lite svårt att tro att Sandy skulle slå sig in här bland alla träd. Men det återstår att se.
