Värdfamiljen

Igår hoppade vi som skulle till NY, CT och MA på bussen till våra värdfamiljer klockan 9 på morgonen. Vi gjorde alltså två stopp på vägen innan vi kom fram till Massachusetts. Bussresan tog ungefär 5,5 timmar. Rätt segt, men jag lyckades sova en bit så det gick ändå ganska fort.
-
När bussen svängde in på Newtons busshållplats såg jag min värdmamma och ungarna kliva ut ur bilen. Var inte alls nervös konstigt nog. När jag kom av bussen fick jag blommor och en stor kram. Vi fick hjälpas åt med att lyfta in min resväska i minivanen för den var så tung och bilen hög, haha. Tog någonstans mellan 20 och 30 minuter att åka hem där ifrån tror jag. Motorvägarna är sjuka. 3-4 filer åt varje håll. I NYC var det 6.
-
Direkt när vi kom innanför dörren ville Rachel visa mig runt i hela huset. Hon och Ben hade målat en teckning där det stod "Welcome Alex". Söta. Min värdmamma satte blommorna i en vas och så gick vi upp till mitt rum. Aningen större än det jag har hemma i Sverige. Och sängen är världens skönaste.
-
När kvällen kom åkte vi till barnens favoritrestaurang, som jag tror hette 99, för att äta middag. Så gött att få äta riktig mat efter 5 dagar på training school. Först där fick jag träffa min värdpappa. Han var och är väldigt praktisk av sig, men ändå jävligt rolig. Typ som idag gick han med Ben till en kompis i pjamasbyxor. Haha, hur chill?
-
Efter att jag och Rach fyllt upp en del av min lilla walk in closet blev jag påtvingad min One Piece. Utskrattad första dagen. Haha. Den blev väldigt populär fram mot kvällen.
-
-
Idag fick jag köra min bil för första gången. Tack och lov ingen buss, utan en normalstor en. Körde bara runt i orterna nära här, så jag undvek att dö också.
-
En bit här ifrån håller dom på att bygga ett jävla mansion, mitt i ett vanligt bostadsområde. "That makes me ashamed of my country" säger min värdpappa då, haha. Påväg hem skulle han till ett möte, så jag fick köra sista biten själv. Efter att jag parkerat började det svåra. Här går vi nämligen in genom garaget och inte framdörren. Min bil står dock ute och garagedörrarna öppnar man automatiskt, så jag kan inte stänga efter mig från bilen. Hängde ner ett snöre från taket, så jag drog i det. KABANG. Garagedörren flög ner. BRA början. Förstöra en garagedörr. Så jag sprang upp och väckte min stackars sjuka värdmamma och hade panik. Hon sa att det inte gjorde någonting, men jag var ändå säker på att något var sönder. Men när jag kom ner efter att ha pratat med mamma och pappa på Skype hade min värdpappa fixat dörren, så det var tydligen ingen fara ändå. Skönt.
-
Just nu är det bara jag och pappan som är friska i detta huset. Riktiga män är vi. Dom andra stackarna var uppe och spydde halva natten medans jag sov som en kung i min säng.
-
-


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0